Tidigt på söndag morgon åkte Tina, Håkan, Ingemar och Peter mot slutmålet Tyrislöt för att lämna en bil där. Därefter ytterligare ett par timmar i den andra bilen som drog kanotsläpet till isättningsplatsen på Mjälen lite sydväst om Kråkelund och alldeles norr om Oskarshamns kärnkraftanläggning.
Det första problem för deltagarna var att få med all utrustning i kajakerna. Tina hade sin nya kajak, som hon inte packat för långtur tidigare. För Håkan och Ingemar var det premiär på långtur i kajak. Det blev en hel del saker som lämnades kvar i bilen.
Vi började paddla fram emot 5-tiden genom de trånga passagerna förbi Djupesund och innanför Orrholmen och Kuggen. Här fick vi navigera försiktigt pga alla fågelskyddsområden.
Så småningom blev det en mer öppen överfart där vågorna gick ganska höga. Vårt mål för dagen var ön Istergås – och här slog vi läger på samma fina ställe som för två år sedan. Snabbt upp med tälten och på med engångsgrillarna.
En annan repris från förra besöket var att samma stora huggorm bevakade sjösättningsplatsen.
Vi hade beslutat oss för att ha en lugn morgon för att riktigt känna att det var semester så starten blev inte förrän vid halv tiotiden.
När jag vände mig om för att kasta en sista blick på ön Istergås såg jag att på norrsidan fanns två kajaker uppdragna och ett tält uppsatt. De var de enda kajakerna vi såg ända tills vi kom upp i St Annas skärgård.
I skön medvind paddlade vi längs med Vinö och svängde sedan in mellan Älö och St Vippholmen. Här fanns flera stora båtar för ankar i den skyddade viken. Efter lite fotografering fortsatte mot nordost ned genom Djupesund mellan Skavdö och Hamnö. Efter en stund tog vi lunchrast i solen. Vi hade lä, men vi såg att vinden hade tilltagit rejält. Vi fortsatte paddlingen i den tilltagande vinden, men bestämde oss för att slå läger på nordvästra spetsen av Östra Eknö eftersom vi annars skulle komma ut i öppnare vatten med stark blåst. Vid lägerplatsen var det lä och mycket stark sol så lite mer vind hade nog varit skönt för att få svalka.
Nu när alla deltagare nu själva upplevt att det normalt är lugna morgnar och stark sjöbris på eftermiddagen beslöt vi att försöka starta tidigare. Det innebar att kl 7:40 på tisdagsmorgonen satt vi i kajakerna på väg mot Västervik. Färden gick rakt norrut och vi snirklade i grunda vatten mellan Likholmen och Marsö. En stund senare genom ännu smalare passager vid Stora Kuggen, Uven och Ängsholmen.
När vi kommer till skärgårdsbyn Händelöp märks att vi närmar oss mer befolkade områden. Här fanns massor med tjoande barn – kanske är det kolloverksamhet eller möjligen simskola. Färden går nordost och vi rundar Hornsudde och passerar Lindö. Här nånstans skulle Caroline ha sommarställe. Hon var anmäld till den här turen, men tyvärr fick hon ryggproblem. Du är välkommen med en annan gång.
Vi tar nu sikte på det kända landmärket vid det smala sundet mellan Spårö och Grönö. Nu ligger sommarstugorna tätt och motorbåtarna surrar. Efter att ha passerat det smala sundet mellan Mjödö och Borgö korsar vi farleden in mot Västervik så att vi kan följa Gränsö. Klockan har hunnit bli halv tolv så nu är det dags för lunch, men var finns en strand som inte är privat? Efter lite letande upptäcker vi en perfekt sandstrand mellan några bryggor. Visserligen går en grusväg längs vattnet och fär kör lastbilar och grävmaskiner i ett, men trots det kan vi njuta av maten och utsikten.
Nu är siktet inställt på att besöka Vituddens Kanotvarv. Den här gången vet jag var den lilla flytbryggan finns och vi tar sikte på den. Uppe på flytbryggan ligger en till motorbåt omgjord VKV Yoo-a-kim K2. En riktigt häftig farkost!
Vi går upp till varvet och hälsas välkomna av Kåre, som visar runt i de gamla lokalerna. Han visar oss den senaste skapelsen, en Anita byggd i kolfiber som endast väger 18 kg. Den har det lite nördiga tillägsnamnet ”Nisse Edition”.
Lite senare kommer Ingvar Ankervik och vi passar på att ta en pratstund. Sen tror jag vi alla köper något – neoprenkapell, sittbrunnskapell, VKV-pontoner m.m. När vi ska ge oss iväg frågar vi efter dricksvatten och då följer Kåre med över till en granne som har bra vatten. Där får vi en trevlig pratstund. På väg tillbaks till kajakerna ser Ingemar en gammal motorcykel hängades i ett garage och han får en pratstund med ägaren, som inte vill sälja sin gamla trotjänare.
Vi sätter oss i kajakerna och paddlar in i Gränsö kanal. Peter pekar ut Ingvar Ankerviks egen kajakplats i närheten av huset där han bor. Ingvar paddlar normalt mellan hemmet och varvet eftersom det är mycket närmare än via landsvägen.
När vi kommer ut ur kanalen är det ganska kraftig sidvind, men vi genar över fjärden upp mot den fina lägerplatsen vi upptäckte för två år sedan. Snart är vi på Lilla Rågetholmen. Precis som förra gången ligger en halvstor motorbåt i den skyddade viken, men där finns gott om plats för oss också. Efter att ha slagit upp tälten blir det ett långt bad i det varma vattnet. Därefter massor med mat. När kvällen kommer försvinner solen bakom träden ganska tidigt och vi kryper in i tälten ganska tidigt – delvis eftersom vi också kommit överens om en tidig start.
Tidigt på onsdag morgon vaknar jag tidigt och passar på att ta en promenad runt hela ön. Det finns många fina ställen här.
Redan vid halv åtta är det paddelstart och vi håller en i stort sett nordlig kurs upp längs Skaftholmen, St Husholmen och St Flatholmen. Därefter nordväst över till den smala och grunda kanalen genom Hasselö och därefter i de charmiga passagerna innanför Kålmålsö.
Efter att ha korsat farleden till Loftahammar och in bland öarna vid Kalvö och Lindö väntade jag på att de andra skulle se den förstenade sälen som ligger på ett skär. Den här gången blev skämtet avslöjat ganska omgående – inge trodde det var en riktig säl, men vi paddlade riktigt nära för att få en bra bild.
Vi paddlar vidare upp emot St Grindö och kan inte motstå skylten om ”Rökt Lax” utan stannar till i viken vid alla rödmålade båthus och stugor. Jag äter glass och pratar lite med två tyskar från Kassel som seglar här några veckor varje sommar sedan 1989. Den gamla slitna segelbåten får stanna kvar i Sverige över vintern.
När vi paddlar vidare vill Peter visa en vacker passage mellan stora och lilla Grindö. Måste erkänna att jag blir avundsjuk på de som har det fina stället här.
Nu har vi blivit hungriga och vid ön Skorven stannar vi och låter oss väl smaka den rökta laxen. Det är såå gott!
Så bär det av igen och nu är det ganska öppet. Vind och vågor trycker på, men snett bakifrån ifrån sydväst så det ger extra skjuts. Vi passerar Väderskär, men därefter lämnar vi farleden och ger oss in bland öarna för att leta efter lämplig lägerplats eftersom det annars snart kommer riktigt öppna passager. På Svedholmen finner vi en fin klippa som ligger i lä och här finns skapliga tältplatser. Visserligen har också en huggorm det här som sin favoritplats, men vi lyckas att samsas. Här får vi en ytterligare en härlig kväll med mat och prat i strålande väder.
Nu har vi kommit in i rutinerna så på torsdagsmorgonen kommer vi på nytt iväg vid halv åttatiden. Vi passerar den gamla fiskestället på Ekö med sina höga stolpar som med all sannoliket använts för att hänga upp näten för torkning och lagning.
Vi paddlar vidare norrut och vid Stora Måsholmen stannar vi till för Håkan måste ringa ett jobbsamtal. Det tar inte så lång tid och vi passerar Huvudskär och fyren Olsklabb. Snart kommer vi förbi den vackra ön Torrö som på sin östra udde har en mast i form av ett kors. Efter lite letande på internet fann jag följande information ” …vid Korsudden finns ett stort träkors som är en kopia av de sjömärken kung Valdemar en gång lät sätta upp för att markera en sjöled…”
Färden går vidare i samma väderstreck och vi passerar flera fjärdar där det guppar en hel del och Ingemar får kämpa med sin skeddaförsedda kajak. Efter farleden in till Valdemarsvik går vi in för lunch på Långholmen där vi förra gången slog läger, men den här gången blir det bara ett lunchuppehåll där vi nu njuter av den andra rökta laxen från Stora Grindö.
Vi rundar norrspetsen på Långholmen och går in i de grunda passagerna mellan Brånnholmen och Stora Ålö. Här ligger ännu en av dessa charmiga fiskelägen som får en att bli bara så lycklig.
Härefter går vi rakt norrut och efter ett tag in i den lummiga Hägerösundet med flera fågelskyddsområden. Här är det stora kontraster mot ytterskärgården. Så vidare upp emot nordost och nu blir det mer sommarstugor och även en vattenskoter som stör lugnet. Efter passagen vid Flisö kan vi se Fyrudden, men vi behöver inte proviantera eller fylla vatten så vi fortsätter upp mot favoritlägerplatsen på ön intill Gubbholmen. Vi kom fram i exakt rätt tid – tre minuter senare och vi hade missat den eftersom en liten segelbåt hade samma avsikt – men vi var först.
Vi bar upp våra pinaler till de fina tältplatserna uppe på ön, men kvällsmaten intogs på de flata hällarna nere vid kajakerna. Under natten vandrade fåren upp över ön, men vi blev inte störda på något sätt.
Fredagen skulle bli vår sista riktiga paddeldag, men eftersom det var alldeles för nära till slutmålet i Tyrislöt bestämde vi oss för att göra en tur ut till Harstena. Lite senare än vanligt gav vi oss iväg i strålande sol och spegelblankt vattten. Kursen var nordost och snart såg vi havet och de yttre öarna.
Vi följde Kråkmarö, Stora Skällö och de andra öarna tils vi nådde den stora infarten till Harstena. Här är det stor idyllvarning när vi passerar fiskebodar och en gammal båtslip innan skärgårdsbyn visar sig.
Jag har svårt att hitta ett charmigare ställe än Harstena. Inne i sundet passerar vi restaurangen som ligger uppe på båthuset, men det får vi besöka en annan gång.
Nu blir det på nytt kurs spikrakt mot norr. Målet är att äta lunch på Kupa Klint. Klockan hinner bli halv ett innan vi är framme så magarna skriker efter mat, men så snart hungern är stillad klättra vi upp på berget och det är verkligen en fantastisk utsikt över St Annas skärgård..
Avsikten är nu att slå läger i närheten av Tyrislöt för att snabbt kunna ta oss in på morgonen. Målet är den fina platsen på nordvästra änden av Missjö, men den känns väldigt ockuperad av en stor motorbåt som spelar svensktoppen på högsta volym. Förmodligen i avsikt att skrämma iväg andra – och det fungerar tyvärr bra på oss. Vi hittar emellertid en annan bra plats på nordöstra udden av Missjö.
Här ligger vi och latar oss på de solvarma hällarna, som är så heta att vi bränner oss på fotsulorna. Ytterligare en härlig kväll med mat, dryck och roliga samtal. Ingemar berättar om sina vådliga äventyr i sydamerika!.
Extra tidigt på lördagsmorgonen ger sig Håkan och Peter iväg till Tyrislöt. En helt fötrollande morgon med svaga vindar..
Efter urpackning av kajakerna blir det ett rejält bad med tvättning för att kunna sitta tillsammans en hel dag i bilen. Plötsligt tar civilisationen över och man kommer in i ”normalt” beteende. Nu bär det av i bil ned till startplatsen utanför Oskarshamn för att hämta bil och kanotsläp.
Under tiden kan Tina och Ingemar slappa en stund till, men när de paddlar in till Tyrislöt har det blåst upp så att de istället fick kämpa i motvinden.
Så lastar vi alla kajaker på vagnen och beger oss hemåt. Den totala sträckan var 132 km med 29 timmars effektiv (nåja) paddling. Vi kände alla fyra att vi haft en riktigt härlig paddling tillsammans och att vädret hela tiden var på vår sida.
Vid pennan,
Peter