Målet för morgonen var att per bil ta sig till Studsviks brygga. Med gott humör och mörka moln i horisonten rullade vi iväg som planerat vid halv nio och dryga två timmar senare var vi framme vid bryggan.
Med frenesi och effektivitet var snart alla kajaker på marken. Packningen av kajaker skulle just till att påbörjas då himlens portar öppnade sig och hela gruppen utom Urban sökte skydd under tall och gran. Urban drack kaffe som snabbt blev blaskigt och kallt. Regnet avtog dock snart och när Örebro kajakklubbs konvoj av bilar och kajaker anlände till samma brygga tog vi för gott att snabbt få alla sju kajakerna i sjön för avresa.
Ett snabbt rådslag och genomgång av situationen och sedan bar det iväg mot själva Stendörren i lätt gropig sjö och några få regnstänk. Gruppen gjorde några krumbukter runt småholmarna i Stendörrens naturreservat innan vi lade ut och korsade farleden med sikte mot nattlägret på Horsviksholmen som ligger på vadavstånd nära Ringsöns södra udde.
Vi paddlade ca sex kilometer för att ta oss dit. Lägerplatsen var redan tagen, av Sven-Erik, så ingen annan skulle komma på tanken att lägga till där före oss. Väl på plats var det att raskt etablera och få upp tält för nya regn var i antågande. Klubbens tarp åkte upp och det var perfekt för under den fick hela gruppen plats för mat och samvaro.
Efter en stunds regnande och ätande på denna fina skyddade lägerplats var tålamodet slut för Tina och hennes kajak åkte i för en tur i omgivningarna. Urban var inte sen att hänga på men resten av expeditionen fann tarp, mat, natur och stillhet fullt uthärdligt.
Historien kunde fått ett abrupt slut. Mitt i den uthärdliga tillvaron dyker en tillsynsman ifrån länsstyrelsen upp och kräver att få se tillståndsbevis för vårt nattläger, åberopandes allemansrätt och regler för naturreservat. Efter en stunds myndighetsutövande och lite allmänt resonemang mjuknade tonen och vi tilläts stanna till senast 1100 dagen efter. Detta var en pärs som vi återhämtade oss ifrån genom den underbara solnedgångens försorg.
[Efter turen kontaktade Peter ansvarig på Länsstyrelsen i Södermanland för att reda ut vad som gäller. Beskedet till oss var solklart att vi som icke-kommersiell liten grupp helt och fullt uppfyllde kraven för att utnyttja allemansrätten och ha rätt att tälta i naturreservatet]
Med Sven-Erik tillbaka ifrån Garkast och Tina och Urban tillbaka ifrån sin runda runt Bergön lägrade sig lugnet och sömnen infann sig i vardera tält.
Söndagens morgon bjöd på soligt väder med vindar ifrån syd som drog upp en del sjö längs vår planerade rutt i sydostlig riktning mot Enskärs södra udde. Det blev lite mer strapatsrik paddling ifrån nattlägret och ned till rundningen med höga vågor som dundrade in mot strandklipporna vi följde. Väl runt Enskärs udde blev dock turen betydligt mer behaglig muffinpaddling igen.
Gruppen lät sig ledas av naturens skönhet norrut mot Hartsöns östra strand och runt med siktet inställt på att runda Bergö för att finna lunchplats vid stora Fallsholmen. Naturen hade nu övergått ifrån karga stenhällar och öppet hav till närmast djungelliknande åpaddling. Väl framme vid rastplatsen som var något svår att landstiga vid hade vi full kajakuppvisning. Mängder av kanotister ifrån olika utsända expeditioner letade rastplats i samma område. De tycktes lyckas för ingen försökte erövra vår.
Sista etappen för dagen, och för turen, var att ta sig runt norra Ringsön och med förnuft över havsviken Tvären där vi återigen hade att korsa en farled. För att göra avslutningen lite spännande paddlade vi in vid Stora Bergö, som är mycket mindre än Bergö, och tittade på ett gammalt vrak. Ulf paddlade in i vraket och höll på att bli ett själv. Som tur var kom Ulf helskinnad ut ur vraket och gruppen tillbaka till Studsviks brygga.
Förutom bifogade bilder finns även en kort film, som Peter tog under turen. Den finner ni här på youtube.
Exeditionen hade klarat utmaningen och bara hemresan återstod. Det blev glass i Vagnhärad. Jag vågar påstå att denna tur är en perfekt tur för vem som helst i föreningen!
Vi försöker nästa år igen. Kanske vi vågar oss ända ut till Garkast då.
Turledaren / Patrik