Vår sjösättning har i sista stund ändrats till Stavsnäs brygga pg grund av begränsade
parkeringsmöjligheter vid Björksviks brygga. Gamla minnen mixade av både Saltkråkan och sjölivet med föräldrarna väcks till liv när vi kommer fram till Stavsnäs med marina och ett vimmel av färjor och båtar. Till det en passande liten sandstrand, där vår kajakflotta gör sig redo.
Vi har strålande sol, vilket även prognosen för hela turen ser ut att bli. Vinden är svag. Turens crescendo är det yttersta skäret Tränskär, längs ut i havsbandet med öppen horisont över 180 grader. Vägen till Tärnskär är både vacker och invecklad. Fågelvägen är det 18 km. I en natur som ändrar sig, som går från fastlandet med dess civilisation som sakta ändrar karaktär, lövträden försvinner, tallar försvinner, vegetationen blir mindre och mindre för att till slut bara bli släta klippor med några grässtrån.
Vår tur börjar med att korsa Nämdöfjärden som här är som smalast, ca 1.3 km. Vattnet i Nämdöfjärden är konstant oroligt på grund av de många färjorna och båtar som avgår från Stavsnäs och passerar. Härifrån utgår Sandhamnspilen, färjan t.or Sandhamn.
Efter passagen paddlade vi direkt in i Kassundet som är ett mysigt litet system. Vår tänkta övernattning är Måsskär men vi upptäcker ganska snart att det är svårt att hitta tältplatser. Många öar är bebodda och in i de minsta vikarna ligger båtar förankrade. Vår turledare Tomas L påtalar flera gånger att så här mycket båtar har inte setts tidigare. Om detta beror på ”hemester” (Corona pandemi -20) eller bara sista dagarna före arbete tar sin början igen kan bara spekuleras i.
Det blir för invecklat att skriva vår färdväg i detalj, se därför färdspåren.
Vårt sökande efter tältplats resulterar i många ”kanske här, kanske där, vi provar här borta..” och orken på några deltagare blev på upphällningen. Vid norrspetsen på Braka stannar tre deltagare för natten. Dessa tre gör sedan en egen expedition resterande tid.
Vi andra som hittat tältplats några hundra meter bort (även vi på Braka) stannar för att slå kvällsläger. Kvällsmaten gör sig gott i magen, tyvärr har vi svårt att njuta av den röda augustimånadens fina kvällssol.
Mygg i drivor som skribent bara upplevt i norrländska fjäll. Vi tvingas till slut in i respektive tält där vi fortsätter våra samtal genom tältduken. Från Tomas tält hörs ett smack, och glatt ”jag fick två myggor i samma smäll!”. Det blir en tidig sänggång, nattluften är varm.
Lördag morgon startar i sedvanlig ordning och alla har sin egen rutin. Men i stort fixa frukost, i de flestas fall beståendes av gröt, ta ner tält, packa kajaker.
Idag är destinationen Tärnskär. Vi paddlar oss igenom många otroligt fina system. En av deltagarna som paddlar första gången i skärgården gör detta med ett stort leende på läpparna. Vi njuter av den vilda och vackra naturen, det klara vattnet och saltstänkta doften.
Vi rundar Braka, här kommer vi i samtal med några båtägare. Dom såg säl i natt, förhoppningen om att även vi ska få se säl väcks.
Vår lunch intas på ö liggandes nordöst om Långviksskär, som har anor från 1719 med rysshärjningar och det finns bland annat en ryssugn. Ön har även använts för slåtter till djur och där finns även en handfull hus på ön. Vi stannade aldrig på Långviksskär så inget av dessa, förutom husen syntes.
Vår tänkta lägerplats på Tärnskär ändras då väderprognos för morgondagen talar om kraftiga nordanvindar upp mot 9 m/s. Vi väljer därför att gå ut till ön, stanna till i lagunen som ligger på östsidan. En smärre chock för alla då det är otroligt med folk på skäret. Är vi verkligen längst ut i havsbandet eller har vi hamnat på Stockholms centralbad?!?!
Över 25 båtar kan räknas på en ö som knappt är 1 km lång och 100 m tvärs. Utan glasskiosk, färjor, vegetation vad är det som lockar så många?
Vårt sökande efter ny tältplats börjar på öarna Söderö, Hummelskär och Svartskär. De lämpliga platserna är redan upptagna och till slut landar vi på St. Fällingskobben, endast 400 m från vårt lunchstopp. Här bjuder nordsidan på fina släta hällar, gott om plats för våra tält. Tyvärr upprepas gårdagens myggattacker. I försök att klara sig går vi högst upp och längst ut för att försöka få så mycket vind som möjligt. Men myggen är någon slags mutation, dom svärmar i drivor även i vinden. När skribenten i desperation åter drar på med mer myggrollon OCH en mygga sitter fast på myggrollonen så ger jag upp. Det blir tältet igen. Nu ligger tälten så utspridda att något tältsamtal inte blir av. Så det blir åter en tidig sömn.
Vi vaknar upp till strålande sol, sjön ligger spegelblank och myggen är borta. Det är söndag och dagen för hemfärd. Vid vår sjösättning så börjar den utlovade vinden. Vi snirklar oss igenom Brunskär/Omskär med många fina öar och vikar. Vid rundningen av Orrön får vi se GB-gubben ståendes på mack på Solviks brygga på Nämdö. En liten glasspaus hinner vi med. Stärkta av glassen fortsätter vår färd sydväst och följer Nämdö. Fortsätter följa Nämdö upp och ut i Norra Sundet mellan Nämdö och Uvön. Vid rundningen får vi första smaken på nordanvinden. Vi får kämpa för varje km stundtals har vi fart enbart på 2,8 km/h. Vi följer västsidan av Nämdö till Munkö och får lite vindskydd mellan Boholmen/Risselö innan vi gör sista etappen i motvinden. Vår passage rakt över Nämndöfjärden blir inte rakt över. Fören konstant pekandes mot målet men vi förflyttar oss i sidled mot Stavsnäs, pga. vind och vågor.
Vid vår rundning av Stavsnäs udde kunde äventyret slutat med bad för merparten. Vi rundar udden med ca 15 m från stranden, när en motorbåt halvplanande går mellan oss och land. Så nära som 4 m ifrån oss. Det finns ingen marginal alls, och svallen träffar oss direkt i sidan. Vi klarar oss, otroligt nog. Föraren bara hånlog. Händelsen påvisar behovet av sjövett och ”körkort” för båt. Vi anländer uppretade till stranden, möra av all motvindspaddling men ändå glada över en härlig helg i Stockholms vackra skärgård. Strax därpå anländer våra andra deltagare på sin egen expedition också med stora leenden.
Många bad har det blivit, 20C i vattnet. Tyvärr inga sälar sedda.
Deltagare på längre turen: Tomas L, Ann-Margreth H, Marie H, Anna L, Pontus E.
Deltagare på kortare turen: Florence T-L, Karin F, Julia C.
Vid pennan
Pontus Eriksson