Det planerad mötet med HBB-paddlarna slogs ihop med långturen till St Annas skärgård. På lördag kväll placerade Sam och Peter ut en bil i Studsvik och bilade sedan ned till Tyrislöt, som blev en nätt tripp på ca 15 mil. Vi hann inte ut till någon ö för att tälta utan stannade på ängen vid kajakuthyrningen.
Morgonen efter satte vi god fart söderut i härlig medvind. Vid telefonavstämning med Lasse, Marie och Magnus var målet att vi skulle sammanstråla på Fyrudden vid 12-tiden. För Sam och mig blev det 17 km i härligt solsken och vi var på plats i god tid till kl 12, men våra vänner lät vänta på sig. Vi hann äta glass, se oss omkring och tro oss se kajaker på avstånd, men till slut ringde vi dem igen – och det visade sig att de hade räknat fel på avståndet! Till slut kom de i alla fall och vi kramade om sjöbusarna som vi inte sett på 6 veckor då vi lämnade dem i Grebbestad på Västkusten. Killarna hade definitivt fått långt skägg och alla var väderbitna.
Efter en lunchpaus paddlade vi nu i motvind ca 10 km upp till norra viken på Håskö. Sam hade inte fått nog av paddling så när tälten kommit upp blev det några eskimåsvängar och flottörräddningar. Middagsmaten blev väldigt varierande, Sam och Magnus åt sill och potatis, Lasse och Marie rökt aborre och jag själv det klassiska tortellini och Bullens korv.
För vår skull anpassade HBB-arna sina morgonvanor och purrning blev därför först kl 5 istället för det vanliga kl 4. Vi var snart på väg och havet var helt spegelblankt i åtskilliga timmar när vi paddlade norrut längs Missjö, Aspöja och upp emot Arkö. I Arkösund gick vi först upp på båtrampen och frågade på macken om vi fick ligga kvar en stund – men det blev nobben fastän inga båtisättningar var planerade. Det var ingen påtaglig vänlighet i bemötandet och de tog till råga på allt betalt om man så bara ville ha påfyllning av någon liter färskvatten. Som lunch blev det stora hamburgertallrikar på den trevliga serveringen några hundra meter in längs vägen. Vi forsatte sedan paddlingen längs insidan på Gränsö för att därefter gå nordost ut över Bråviken. Det var hyggligt stora sidvågor under hela överfarten på ca 15 km, men allt gick under kontrollerade former. På avstånd såg vi ibland fartyg som passerade i leden längs det norra landet ut från Norrköping. Naturligtvis kom ett jättefartyg lastat med timmer när vi närmade oss farleden. Efter en kort förvirring om var farleden egentligen gick togs beslutet att vi snabbt skulle passera leden – så det blev racing ett tag och tur var det för där vi tidigare trodde oss vara säkra passerade nu fartyget i god fart.
Under hela överfarten hade vi sett skorstenarna i Oxelösund, men vi trodde aldrig att vi skulle ta oss ända dit under dagen. Jag visste ungefär var kanotföreningen ligger i Oxelösund och där finns fina och inbjudande gräsmattor. Efter ytterligare en timmes paddling var vi så framme och kunde gå iland vid 8-tiden. Vi var både kalla och trötta efter 52 km paddling, men som tur var fanns det folk i kanothuset och här bjöds vi på varm dusch och vänligt bemötande.
Vid kanotklubben i Oxelösund
Även på tisdag morgon var det uppstigning kl 5 och vi paddlade sedan ut genom kanalen så att vi passerade genom den stora hamnen och förbi stålverket. Det är en mäktig syn och framför allt ett enormt buller som följde oss under lång tid.
Vi passerade Örsviken som leder in till Nyköping. Redan tidigt på morgonen såg vi cumulus moln över land och Sam som är gruppens meteorolog kunde berätta att det sannolikt innebär starkare sjöbris än vanligt lite senare på dagen. Under dagens paddling passerade vi helt underbara små ögrupper, framför allt mellan Risö och Kittelö. Vi följde sedan den yttre leden över Kråkfjärden i skapligt stora vågor och därefter fram till Västra Stendörren. Här blev det glass och kaffepaus uppe vid Naturum, som verkligen är värt ett besök.
Natthamn blev det söder om Krampö på Klovskär. Det blåste nu ganska skapligt och under de tidiga morgontimmarna kom busvädret med åska och regn. Det innebar en skön sovmorgon så avfärd blev det inte förrän vid 10-tiden. Eftersom vi nu kommit till Studsvik där vi tidigare placerat ut en bil tog Sam och jag farväl av Lasse, Marie och Magnus samt önskade dem lycka till på den långa paddlingen längs Norrlandskusten.
Vid tangentbordet
Peter Sjödin