På vägen ner fick vi ofrivilligt ett ypperligt exempel på dålig kompiskoll då vi tappade en bil ur konvojen i Norrköping efter en liten paus. Vi glömde att kompiskoll betyder att man kollar att alla kompisar är med, inte bara den som ligger närmast. Vi blev också bättre och bättre på kompiskoll ju längre helgen led.
Efter lite beslutsångest över var vi skulle sjösätta fick det bli campingens badstrand där vi träffade ett gäng trevliga tyska paddlare som var på besök från München och Dortmund som kunde berätta att dom paddlat sedan 1980 och mest på Rehn. Lite värdefull information om vad som krävs för att paddla där nere fick vi oss också till livs så redan här hade vi en liten guldkant på helgens paddling.
Väl ner i kajakerna paddlade vi iväg en liten bit innan vi tog en sen lunch vid den välkända lagunen mellan Inre Olsön och Kutskär. Nu var vi igång, hade glömt bilresan och tog sikte mot fyrarna på Stora Högholmen. Nästan framme vek vi av söderut och hittade den skyddade lagunen på Äspskär där vattnet var väldigt grumligt grönt av någon anledning, det var klart strax utanför. Hur som helst beslöt vi oss för att slå läger här och sen paddla lite till.
Efter att lägret var etablerat var klockan såpass att paddlingen blev en timme med balansövningar, självräddning och lite paddelteknik.
Eva visade sig ha mycket bra balans och klarade att ställa sig upp i kajaken utan stöd från paddeln, mycket imponerande!
Lite stand-up-paddling (SUP) med havskajak hann vi också med samt demonstration av bl.a. hur bekvämt det är att ligga på bakdäck och sola samt gnugga näsa med kajaken.
Vår lilla blötsession (där blöthetsgraden var moderat) avslutades med lite grundläggande paddelteknik.
Efter denna lilla krydda blev det ett bad för några utan kajak och sen middag där matlagningen varierade från det snabba till det som krävde en mängd ingredienser och flera uppkok. Alltid lika facinerande hur avancerad matlagning det går att få till i fält samt hur gott allt är. I ljus av en liten brasa och några marchaller avslutade vi dagen med att avnjuta en fantastisk solnedgång i sensommarvärme.
När vi vaknade till en varm morgon intog vi frukost i lugn takt och resonerade oss fram till en plan för dagen. Det visade sig att vi skulle till Kupa Klint där vi intog sceneriet från kummeln och bara tog det lugnt i finvädret. Och vädret är nåt vi inte har någon anledning att gnälla på, sensommarvärme och en lätt bris hela helgen, upplagt för finpaddling.
Efter Kupan gick vi söderut och upp i kanalen mellan Missjö och Västerön till toa nummer två som vi kom att kalla rastplatsen som finns på nordvästra sidan av Missjö där intog vi lunchen och tog det lugnt en stund i solskenet.
Efter en god stund tog vi oss vidare norrut tillbaka mot Tyrislöt camping där det lektes lite till i form av kamraträddning och rollar till campinggästernas stora nöje.
Helgen var lyckad trots borttappade bilar, en lite för torr blötsession och ej anslutna extramedlemmar. Sankt Annas skärgård är väldigt tillgänglig och ombonad, perfekt för finpaddling. I den delen av skärgården vi rörde oss i år hade jag hela tiden känslan att vi var nära civilisationen men ändå så långt bort att vi måste klara oss själva. Då man också har förmånen att paddla i väldigt trevligt sällskap kan en fintur inte bli mycket bättre än så här.
Ben vid pennan