Ridön – och Sundbyholmsarkipelagen, 16-17 maj

Beslutet att ändå åka togs tre timmar före avfärd.
Det visade sej vara ett riktigt beslut.
Jag utgår från Lillåudden i ganska tuff V vind. Kändes onödigt att åka in till kanothuset. Kontaktade färdledaren Jonas att berättar att jag ansluter vid norrsidan av Björnön.
Paddlade dit och väntade. Strax kommer tre kajaker farande från kanothuset i som jag uppfattar det ganska högt tempo och med riktning med riktning mot Östra holmen. Har det skett något missförstånd?
Letar de efter mej? De försvinner någon stans bortåt Elba. Var det inte mina färdkamrater? Var det några andra? Javisst, det var troligen några motionspaddlare som forsade fram i sina surfski.

Mina tre kompisar dyker upp lite senare i ett betydligt trivsammare tempo.
Nu är gruppen samlad och går mot St. Sandskär längs Almö-Lindös och Skåpholmens lä- och östsida där det vid fyren lyser blått och visar sej vara Tomas L som hittat lä och har det mycket skönt i solen. Vi äter lunch och gör honom sällskap och går därefter rakt söderut längs Ridöns västsida och ska därefter runda Sävholmens sydspets. Vinden är hård och vågorna höga. Lena går ganska nära land, i hög fart och ser plötsligt rakt framför sej den närliggande stenen som stundtals är fullt synlig för att därefter sköljas över av vågorna. Hon har inga möjligheter att hinna väja utan inser att hon kommer att gå över den och förmodligen tippa omkull.
Någon minns kanske när den argentinske fotbollsstjärnan i VM-kvartsfinalen mot England -86 boxar bollen i mål och får det godkänt. Han skyller senare på ”Guds hand”. Någon Guds hand kommer ej till Lenas undsättning men däremot en ”Guds våg”. Den lyfter henne över stenen och hon kan glad och mycket lättad paddla vidare som om inget har hänt.

Beslut tas nu att söka nattläger i vindskyddet vid Lybäcks sten på den östra sidan av Västerängsviken. Stenens namn är från 1600-talet då här fanns ett skeppsvarv. Man byggde två större krigsskepp som sjösattes på Ridön. Vattennivån mättes och ristades in på Lybecks sten. Herr Lübeck ansvarade för mätningarna…
Vindskyddet visar sej vara stort och t o m försett med två i taket hängande insektsnät. Mina vänner boar in sej i där. Jag reser tält. En tre timmar lång vandring på Ridön följer. Vi välkomnas längs stigen direkt av rader med magnifika gullvivor av sällan skådat slag. Jag har aldrig sett större. Vi följer stigen längs ängen som sträcker sej upp mot Ridö och kan där imponeras av klungor med gula fält bestående av gullvivor.

Vid norrsidan av ön viker vi västerut längs vattnet. Här visar oss Jonas svampen sprängticka som växer på 1 av 5000 björkstammar. En av dessa står nu framför oss och Jonas berättar om dess egenskaper. Den kan användas som te och i hälsokostprodukter och anses ha effekt på cancercellers tillväxt. Kort därefter låter Jonas oss åter ta del av hans naturkunskaper när vi gör ett stopp vid en björkstam med en vril. Det är en utväxt på trädet där träfibrerna inte går lodrätt utan åt olika håll. En vril är lämplig att använda om man vill tälja sej en kåsa.. Via Västeräng går vi vidare hemåt och passerar då några sk faunadepåer vilket är insektshotell i storformat.

Jag var hungrig redan när vi lämnade St Sandskär och är nu närmast utsvulten efter vandringen på Ridön. Äntligen käk! Vår färdledare/naturguide gör eld på en bit näver med eldstål, och det med imponerande snabbhet och det lagas mat. Jag häller hetvatten i en burk från Lidl. 5 minuter senare är maten Klaar’s.
Kvällarna är ljusa länge så här års och i skymningen hörs från vår lägerplats många glada skratt förmodligen ända till Sundbyholm.
I tältet tänds senare min nya tältlykta inköpt på Lidl för 39 kr. Den ingår i veckans varuutbud och imponerade nog en smula på mina kamrater när den demonstrerades vid brasan.

Vi lämnar lägerplatsen efter frukost. Solen skiner och vinden blåser hård. Planen är att runda Ridöns Kasholmen och Kurön för att strax därefter nå Norrskär och käka lunch.
Det blir inte riktigt så.
Vi gör efter ett tag tätare och tätare stopp för att titta på kartorna som inte verkar stämma med verkligheten. Men det är verkligheten som inte stämmer. Vi befinner oss senare helt oväntat vid Hummelholmens sydvästspets och således mycket nära Sörmlands fastland. Nu hörs några pinsamma skratt från fyra paddlare som inser att de är helt vilse. Törs vi skriva om detta? Kanske blir det uteslutning ur föreningen? Det är en risk vi nu tar.
Det visar sej vara en alldeles utmärkt felnavigering som ger en fin förlängning av turen i hyfsat lä öster om Nysslingen mellan Kurön och Hemmingsskär/Kedjeön. När vi når Ridöfjärden och ska gå in på Norrskär blåser det NV 10-12 m/s och är ganska tufft och inte så lätt att manövrera in om man är utan roder. Vi finner hyfsat lä på ön, käkar lunch och beger oss därefter ut i blåsten igen. Nu genomförs en av de tuffaste etapperna upp till St Hällgrund varefter vinden avtar och vi kommer i lä av Björnön. Enligt uppgift är det nu öppen passage för kajaker vid brobygget så vi väljer att gå hem i Hässlösundet.

Paddlare är lätta att lära känna och ett trevligt folkslag. Paddling kan vara en mycket social sysselsättning. Paddling i hård vind och höga vågor är stundtals jobbigt men kul. Det är ibland rätt att inte ställa in. Vår tillvaro har nog av inställda evenemang.

Det här var av helgturen som jag såg den.
Lennart Klaar

Färdledare Jonas Kurkinen.
Övriga deltagare Lena Eriksson och Maria Harder

————- Bilder ———–