En veckotur med 6 personer devalverad till tre dagar och tre deltagare. Läs mer så förstår ni varför…

 

Det kan dyka upp oväntade saker som gör att det som bokades för länge sedan inte längre är möjligt att genomföra. Sen kan ju en rejäl förkylning med feber göra att det är bäst att stanna hemma.

Planen för den här veckoturen var att bli skjutsade i minibuss med kajakerna på kanotsläpet till starten vid Kråkelund för att sedan paddla genom skärgårdarna Misterhult, Tjust, Gryt och St Anna. Där skulle vi bli hämtade igen med minibuss och släp. Nu när vi bara blev tre deltagare tog vi istället en bil som kunde ta tre kajaker på taket. Ainis, en f.d. arbetskamrat till Peter, ställde upp som chaufför.

Efter 35 mils körning kunde vi redan kl 13 sjösätta kajakerna och ge oss iväg in i Misterhults skärgård. Enligt väderprognosen skulle det kunna blåsa starka byvindar från väster och kunna komma regn och åska lite mot kvällen. Vi tog därför en lite skyddad väg upp genom Djupesund och förbi fiskeläget på Marsö. Sen hålla ut för fågelskyddsområdet innanför St Berktullen. Här hade det börjat regna och inte bara lite duggregn utan sånt där regn som man minns under lång tid framöver. Men emellanåt blå himmel och svagare vindar.

Sedan lugnade vinden ned sig och istället för att paddla i skydd av fastlandet genade vi över fjärden upp emot Ekön. Men så kom ett väderskifte med rejäla kastvindar, fast våra kajaker var ju tungt lastade och gick stadigt så vi hade inga problem. När vi landsteg på den fina grässlänten på Ekön hade regnet tillfälligt upphört. Två mäktiga havsörnar lyfte från en gammal tall bara 40 meter bort. Alldeles efter att vi anlände kom två paddlare som nog tänkt stanna på samma ställe som vi, men de fann en plats på Käringskäret mitt emot oss fast de fick nog inte så mycket lä där.

Vi funderade på om vi skulle äta eller sätta upp tälten, men så tittade vi på himlen vad som väntade oss. Istället fick vi skynda oss med att sätta upp förenings stora tarp. Det var i sista stund för sen kom ÖSREGNET med ÅSKA och vi satt under tarpen som trots förankring ville ge sig iväg.

Men det blev snart blå himmel och kvällen blev riktigt fin. Marit o Ellen gick runt hela ön och upptäckte en sjö på ön och en ö i sjön 🙂

Dag två kom vi iväg kl 9 och paddlade NV längs Vinö för att sedan paddla norr om Snuggö och St Vippholmen. Därefter fortsatte vi NO och undvek ett par fågelskyddsområden. Vid Brändö såg vi en kajakgrupp på tre personer som slagit upp tälten på klipporna. Några fler paddlare såg vi aldrig under turen.

Efter tre timmars paddling i denna alldeles underbara skärgård med havsörnar då och då tog vi en långlunch på Rangleholmen. På andra sidan ön hade Ellen och Jirka övernattat på sin K2-paddling runt Sverige förra året.

Efter lunch började det blåsa lite mera och naturligtvis blev det motvind när vi tog oss NV över lite öppna fjärdar. Vi tog oss sedan genom den skyddade hamnen på Händelöp. Därefter paddlade vi raka vägen över till Idö där vi tältade på Norra Bockholmen. Totalt blev det idag ca 28 km paddling

På Idö finns en alldeles utmärkt skärgårdskrog där vi åt middag i solen med strålande utsikt över den vackra skärgården utanför Västervik. Vi njöt av abborre, fisk o skaldjurssoppa samt hjortfilé. 

Det som förtog glädjen i besöket här var ju alla fästingar. Vid kvällsvisiteringen hittade undertecknad 3 st på kroppen 🙁

Dag tre, onsdag, skulle vi enligt den ursprungliga planen ha fortsatt ytterligare 30 km norrut, men väderprognosen de närmaste 3 dagarna var medelvind på 10-12 m/s och byvindar långt däröver. Natten till fredag kunde det komma 65 mm regn. Det lät inte så trevligt så vi hade beställt hämtning på onsdagskvällen inne i Västervik. 

Vi ägnade istället dagen till att snirkla mellan Krokö och Spårö och NV längs Gränsö för att långluncha på Lilla Rågetholmen. Naturligtvis skulle Ellen bada.

Därefter ned genom Gränsö kanal och en timmas besök uppe på Vituddens Kanotvarv där vi träffade Ingvar o Kåre Ankervik. Vi fick en rundvandring och intressant genomgång av hur kvalitetskajaker tillverkas. Därefter visning av välpolerade kajakrariteter, många från en svunnen tid. Hit borde alla komma och titta på ett riktigt hantverk.

Sen hade vi bara 2 km paddling till Peter Wihlborgs flytbrygga där Swempa mötte upp med bilen.

Sen var det bara att lasta kajaker och grejer och köra hem till Västerås igen.Stort tack till Ainis och Swempa som skjutsade oss i varsin riktning.

Vi som paddlade var: Marit Blomquist, Ellen Tengvar och Peter Sjödin

Vid tangentbordet
Peter