Tidig avfärd på lördag morgon med 5 kajaker på biltaken. Snabbt fikastopp vid rastplatsen i Tönnebro och sedan tänkt lunch vid det klassiska matstället vid Njurunda. Det stället hade bytt namn till Pink Lady och var nu omvandlad till en amerikansk hamburgerbar från 50-talet med pastellfärger i turkos och rosa. Vi åkte vidare till ett mindre ställe med vanlig mat.
Vid tre-tiden var vi framme vid vår sjösättningsplats i Stråsundviken.
Den ursprungliga tanken var att paddla ut till Högholmen den första kvällen, men vid starten fick vi tipset att välja Kråkskäret – och det var en riktigt fin ö och gott om plats för våra tält. Efter uppsättning upptäckte Marit att liggunderlaget saknades men eftersom bilarna bara var 3 km bort fick det bli en extratur för att hämta det.
Turplanen för veckan var att först gå syd och runda Mjältön för ett stopp i Baggviken. Därefter paddla till Ulvöhamn och vidare till Sandviken och övernattning på Väster-Värnsingarna. Sedan hamnen i Trysunda och övernattning i Björnviken. Dagen efter förbi Grisslan, Skeppsmalen och in mot Örnsköldsvik och tältning på Malmön. Därefter sydväst med övernattning på Balesudden. Slutligen sydöver till Önnskäret följt av återpaddling till bilarna i Stråsundviken.
Men det där var planen och den ändrades direkt på söndag morgon eftersom väderprognosen tydde på starka vindar tisdag, onsdag och torsdag. Just dessa dagar vi skulle vara längst ut i havsbandet. Istället beslöt vi direkt avverka de yttre öarna och målet för söndagen blev Trysunda, men först frukost på Kråkskär.
Vi kom iväg från Kråkskäret vid halv tio i spegelblankt vatten och strålande sol – perfekt för en gruppbild.
Kursen var nordost och vi passerade de vackra rödskimrande klipporna på Älgöns sydspets. Nu hade det börjat blåsa kanske 4-5 m/s. Det är ju inte så mycket vind, men vågorna blev snabbt rejält stora och utan paddeljackor blev det lite översköljningar på ärmarna och kapell.
Efter ca 10 km och 2 timmars paddling nådde vi hamnen i Trysunda, som är en charmig skärgårdsby med liten affär, ett gammalt kapell och massor av båtar i gästhamnen. Namnet Trysunda kommer från att det från början var tre sund mellan öarna, men genom landhöjningen har öarna vuxit samman.
Efter lunch rundade vi ön för att leta tältplats på läsidan. Målet var den långa sandstranden vid Björnviken, men där var så många badande att vi i stället valde stranden väster om Rödskatudden. Även här var det väl mycket sand, men vi hittade i alla fall en fin klipphäll där kocken Adam lagar middag åt far.
Här på Trysunda var det många småbåtar som kom över dagen, men också flera paddlare som tältade. Det var väldigt välskött med flera grillplatser, vindskydd och dass.
Prognosen för måndagen var lugnt på tidiga förmiddagen och blåsigt senare. Därför gjorde vi (trots vissa protester) en tidig start, dvs avgång kl 8. Nu rundade vi Trysunda på utsidan och de nordliga sandstränderna avlöstes av röda klippstränder.
Nu gick paddlingen förbi den klippiga Skrubban och därefter sydväst till Väster-Värnsingarna där vi inspekterade den tidigare tänkta tältplatsen – och jo, det skulle ha fungerat bra i rätt vind. Nu paddlade vi över till Sandviken på nordspetsen av Norra Ulvön. Det blev 12,5 km på 2,5 timmar. Här fanns en mängd charmiga sjöbodar som nu låg en bra bit upp på land pga landhöjningen som är 8 mm om året. Nu blev det lunch i det soliga och varma vädret.
Det hade börjat blåsa upp enligt prognosen så vi följde den västra sidan som i början gav oss lite lä. Men vinden kom rakt från söder så det blev snart en jobbig paddling och farten sjönk allt mer.
Dimman hade också börjat välla in från havet, men vi följde ju bara stranden så det var inga problem. Till slut nådde vi den smala passagen in i Ulvösundet och här stannade vi direkt alldeles till vänster där det på udden fanns ganska gott om tältplatser – om än stenigt. Som på alla andra ställen vi tältade under veckan låg här flera båtar ankrade mot stränderna. På de få ställen som ger bra skydd samlas alla båtar och kajaker. Hit blev det ytterligare 11 km på 2 timmar och 40 minuter.
Även här var det välordnat med dass och vindskydd. Vi tog också en promenad på grusvägen som ledde in till den charmiga skärgårdsbyn Ulvöhamn. Här fanns en liten kiosk och vi belönade oss med en glass. Ulvöarna är ju kända för sin surströmming och här fanns många bevis på detta.
Före middagen blev det ett renande bad i det varma vattnet.
Tisdag morgon paddlade tre av oss in till Ulvöhamn för att fylla på färskvatten och därefter blev det start lite för kl 9. Vi följde först Ulvön nordväst en bit och siktade sedan på sydspetsen av Bösslan.
Nu hade dimman på nytt börjat välla in och för säkerhets skull tog vi ut kompasskurs och la in waypoint i gps:en.
Vi rundade sedan Önnskäret och noterade de tre fina sandstränderna som är utmärkta för tältning. Peter S har ju tältat där vid tidigare HBB-paddlingar. Målet för dagen efter 9 km var emellertid Baggviken på Mjältön. Det är en mycket väl skyddad vik där det också ligger bra många båtar vid de iordninggjorda bryggorna. Här återfinns flera dass, grillplatser och även bastu.
Direkt när vi anlände träffade vi två paddlare, Anna och Ulf Sjödin, som varje år paddlar en delsträcka på ca 30 mil av den svenska kusten. De skulle nu vidare till Sandviken på Ulvön och Trysunda.
Mjältön är Sveriges högsta ö och det går stigar upp till toppen på 236 meter. Efter lunch gav vi oss iväg och det var en klippig klättring som kändes både i ben och andhämtning. Väl uppe på toppen var det en hänförande utsikt och som tur var hade dimman helt försvunnit.
Efter toppbestigningen var det riktigt skönt med ett bad i den varma viken.
Frampå kvällen tog Peter B och Marit en promenad upp till en liten sjö. Tanken var att runda sjön, men stigen ville annat så de hamnade på en sandstrand i den stora bukten lite söderut. Därefter följde de den klippiga stranden tillbaka till Baggviken, men de frågade sig om de förmodligen var de första personerna som tagit sig denna besvärliga väg 🙂
Under natten fick vi ett kort regn och i fjärran lite blixtar och åska, men på morgonen sken solen som vanligt från en klarblå himmel.
Onsdag morgon satt vi i kajakerna kl 10 och paddlade längs Mjältön sydväst och såg den fina sandstranden från vattnet. Så här långt hade vi väldigt lugnt väder, men så snart vi rundat sydspetsen kom det rejäl vind och stora vågor från Ullångersfjärden i väster.
Vi forsatte norrut på Mjältöns västra sida och här fanns många laxodlingar och det sprattlade rejält i vattnet. Fiskmåsarna flög utanför de skyddande näten utan att kunna nå fiskarna eller fiskmaten, som sprutades in mest hela tiden.
Målet för dagen var Tärnättholmarna och vi cirklade runt ett tag för att hitta ett bra ställe för natten. Till slut tog vi en sen lunch kl 13.30 när energin tagit slut efter nästan 18 km. Medan maten fick sjunka tog Peter S en promenad över holmen på den vältrampade stigen, som gick genom en härligt vildvuxen trollskog. På den västra sidan återfanns ett oräkneligt antal bra tältplatser samt raststuga för vandrare. Tillbaks vi lunchstället togs beslut att paddla runt ön igen till de fina tältplatserna. Den här platsen var ett riktigt Mecka för vandrare för det passerade många både med och utan stora ryggsäckar.
Middag kunde vi tillaga vid ett av borden och Swempa har här plockat upp en dagsranson från det amerikanska försvaret – mycket plastavfall blev det…
Det skulle vara blåsigt på torsdagen så avsikten var att stanna här två nätter och ägna torsdagen åt att ge oss upp i Skuleskogen nationalpark. Vid 10-tiden gav sig Adam o Peter B den branta klättringen upp till Slåttdalsskrevan medan Peter S och Marit tog den längre och inte lika branta klättringen medan Swempa plockade blåbär vid tälten pga av krånglande knä. Slåttdalsskrevan är känd från filmen om Ronja rövardotter och så här står det på nätet:
Skrevan är en 200 meter lång, 30 meter djup, 7 meter bred passage som delar Slåttberget i två delar. Det är havets påverkan som bildat skrevan. Den mer lättvittrade diabasgången har eroderat medan berget runtomkring, som består av röd Nordingrågranit har bestått.
För Peter S och Marit blev det 10 km vandring på 3,5 timmar – och det var inte speciellt lättgånget utan klippigt och massor av rötter.
På fredag vid halv tio gav vi oss iväg i den allt tätare dimman där vi såg mindre än 500 meter (definitionen av dimma är sikt kortare än 1000 meter). Vi paddlade förbi startplatsen vid Stråsundsviken och in mot Köpmanholmen där vi mötte en paddlare, som letade surfvågor i det grunda vattnet. Här blev det lunch på en fin sandstrand efter 11 km paddling.
Därefter fortsatte vi in förbi det groteskt stora och tomma lagerbyggnaden och den efterföljande gästhamnen. Därefter öppnade sig Åfjärden, som mest påminde om en insjö. Här var det ett pålverk längs stränderna, som vi först inte visste vad det var. Efter att ha frågat fick vi besked att här förtöjdes timmer som släpats hit för att senare sågas upp i NCBs sågverk som nu är nedlagt sedan 1982.
Målet var nu att paddla upp till Kråkskäret som var första nattens tältplats. Vinden hade ökat markant och nu hade vi rak motvind med 9-10 m/s och det blev en slitsam paddling söderut. Första möjligheten till paus blev vid Stråsundviken efter 9 km. Här visade det sig att Swempa fått ordentligt ont i ena axeln. Eftersom vi hade bilarna just här blev det lämpligt att istället avbryta turen och packa ihop oss i bilarna.
Vi skiljdes här eftersom vi nu hade olika mål. Marit skulle vidare för fjällvandring med dottern, Peter B och Adam skulle besöka en släkting medan Peter S och Swempa sträckkörde hem till Västerås med en hamburgarmiddag på Pink Lady utanför Sundsvall.
Vi som deltog var Peter och Adam Brander, Marit Blomquist, Sven-Erik Lingden (Swempa) och ledare Peter Sjödin.
Vid tangentbordet
Peter Sjödin