På hemväg från ASKR passade 6 av oss på att paddla ytterligare några dagar i norra Norge. Fågelvägen är det väl ca 30 mil söder om Vesterålen, men bilvägen blev det 50 mil.

Efter lunch i Sortland körde vi söderut. Vi fick en timmes fin färjetur med härliga vyer.

 

Sen körde vi ytterligare ett par timmar innan vi hittade en jättefin tältplats vid en sjö.  På söndagen startade vi tidigt och kom högt upp på fjället. Vi tog ett fikastopp och kollade in alla märkliga stenrösen och minnesplatser då vi passerade polcirkeln.

Vid övernattade på campingen i Nesna och fick möjlighet att torka blöta kläder och tält i det strålande sommarvädret.

På måndag morgon paddlade vi iväg från Nesna förbi flera jordbruk på Handnesöy där korna gick ute på klipporna. Vid farleden över till Tomma fick vi vänta på att Hurtigrutten skulle passera.  

Det var ingen fara att gå på grund här för djupet var mer än 220 meter. Därefter rundade vi Tommas sydspets och tog lunchpaus på en sandbank. Vid en klippväg såg man tydligt tidvattenskillnaden på mer än 1,5 m. 

Från andra reseberättelser kände vi till den fina sandstranden Hestvika på nordvästra Tomma. Vi blev lite besvikna eftersom det var många båtar och massor med solbadare på stranden, men vår teori var att de skulle försvinna till kvällen – och det stämde bra. Tack vare den långgrunda stranden var vattnet klart badbart! 

Sen blev det ”Torsk på Tallin… Tomma” för både Sixten och Christer hade lilla julafton med masor av napp.

På tisdagen snirklade vi först kring de nämaste öarna för att sedan i fin medvind ta oss utåt mot ögruppen kring Sandvaer. Här var vattnet verkligen turkos som vid medelhavet – och det berodde på att den vita bottnen var fylld med malda koraller. Det var med ett nödropp att vi alla lyckades paddla genom hela det grunda partiet innan ebben fick full kraft. Här tog vi lunch och nu bjöd Sixten och Christer på stekt torsk och makrill tillsammans med potatismos. En riktig lyxmåltid! 

Efter välförjänt lunchrast paddlade vi nordost in in en riktigt fin vik på Onöya. Visst hade vi hela dagen haft sol från en klarblå himmel, men här inne i viken blev vi överraskade av att hettan riktigt slog emot oss från bergsväggarna.

Efter fikapaus blev det paddling rakt söderut till Kilöya alldeles nordväst om gårdagen lägerplats. Det här var en riktigt fin strand och gräset var välklippt av får. Framåt kvällen kom kastspöna fram och både Christer och Sixten övertrumfade varandra i att fånga makrill. Även vi åskådare såg hur det fullkomligt kokade av fisk i sundet över till Tomöya. 

Så kom onsdagen och det var inget annat att göra än att runda Tommas nordliga udde och följa strandlinjen söderut och betraktade ett litet vattenfall som rann ned i havet. De högsta topparna är på över 900 meter och många gånger under de här dagarna såg vi havsörn som seglade fram längs branterna. Men höjdpunkten kom alldeles vid vårt lunchstopp då två stora havsörnar lyfte och gled fram alldeles ovanför oss. Lunchstranden var fylld med otroligt vackra stenar i alla möjliga färger. Av märkliga skäl var min kajak minst 10 kg tyngre efter den här pausen… och dammen hemma i trädgården har nu fått ny utsmyckning.

Nu var det återpaddling till Nesna och precis som alla andra dagar kubbades Magnus och Henrik om vem som kunde paddla fortast, medan vi andra försökte dra ut på det hela så mycket det gick… 

Sen var det bara att packa ihop och lasta bilarna. Det var inget att vänta på så vi satte full fart mot Sverige längs blå vägen som ju verkligen gör skäl för namnet.

Alla var överens om att Helgelandskusten måste besökas fler gånger. Tre dagar var alldeles för kort så nästa gång får det nog bli en vecka.

Vid pennan
Peter