Redan vi sjutiden var vi 9 stycken förväntansfulla kanotister som hade packat in oss i tre bilar och på väg mot sjösättningsplatsen vid idylliska Äppelviken. Vattnet var alldeles gult av pollen, men vad gjorde väl det – nu var det paddling som gällde.
I härlig sol och svaga vindar paddlade vi på insidan av Stora Essingen och in under den ganska nya bron för Tvärbanan och vidare under den betydligt äldre Tranebergsbron. Vi paddlade sedan in och rundade hela Ulvsundasjön. Gång på gång upprepade vi att det finns fantastiska lägenheter längs vattnet i Stockholm!
Som ”vanligt” paddlade vi in i Pampas marina för att titta på husbåtarna och de tjusiga gamla MYS-båtarna (Motor Yacht Society) som ligger i båthus med kristallkronor i taket. Därefter bar det in mot Svimas bryggor för att köpa glass och lite kanotprylar. Oturligt tappade Henrik en gummilucka vid bryggan och i det grumliga vattnet återfanns den aldrig trots upprepade dykningar. Tur i oturen var ju att Svima låg 10 meter bort…
Vi paddlade sedan in genom den smala Karlbergskanalen med små söta kolonistugor på stränderna. Sen öppnar det sig och blir bredare vatten framför det pampiga Karlbergs slott
Efter Stadshuset blev det som väntat berg och dalbana ute på Riddarfjärden och in mot gamla stan och Slussen. I det soliga vädret var alla ägare av jättebåtar ute för att köra så fort som möjligt. Svall från alla håll som studsar mot kajer – kul, men samtidigt lite irriterande.
Så bar det ut längs Söder Mälarstrand – det är en särskild känsla att komma ”hem” till Södermalm och se alla läckra byggnader från vattnet. Det är förmodligen världens vackraste huvudstad!
Lunchpaus som vanligt vid badstranden på Långholmen, men vi fick anstränga oss för att hitta en plats att ta upp kajakerna utan att kollidera med badande och lekande barn på sandstranden – med andra ord överfullt!
När vi fått förnyade krafter så paddlade vi tillbaks under Västerbron och rundade Långholmen in i Pålsundet – ännu en pärla i Stockholm. Vidare ut mot infarten till Årstaviken förbi Reimersholme, men eftersom tiden runnit iväg bestämde vi oss för att ta oss ut i det skvalpiga vattnet för att runda Stora Essingen och på nytt komma till Äppelviken och bilarna.
Precis samma tur som förra året så det är verkligen ”favoriter i repris”, men förmodligen är det inte sista gången vi gör den.
Vid tangentbordet
Peter Sjödin