Himlen är klar och luften sval. Trädens höstfärger har nog nått sin kulmen denna helg. Naturen är vacker och inbjudande.
Redan nu anar jag att helgen kommer att tillbringas bland pigga, effektiva och snabba kamrater. Egenskaper som jag uppskattar både bland vänner och arbetskamrater. Flera frågor kommer smygande, och tar mer och mer utrymme i mitt sinne. Kommer jag klara av att hänga med i tempot? Kommer det gamla tältet och sovsäckarna (dubbla ) duga. Kommer jag att frysa om fötterna efter nedblötning av dem vid landstigning. Har visserligen paddlat i många år men aldrig deltagit i någon av klubbens paddelturer. Har mest paddlat ensam. Då bestämmer man själv hur man gör när kroppen signalerar att man snabbt behöver gå i land. Hur kommer detta fungera i en grupp?
Bilfärden tog dryga timmen. Abel har fraktat kajakerna, med mej som passagerare. Efter bilfärden känns det som om Abel och jag känt varandra länge. Det klickar direkt!
Urlastningen går snabbt och innan sjösättning samlas vi runt färdledarna som delar ut kartblad till samtliga. Suveränt!
Efter en kort genomgång drar vi rakt norrut mot Sandön. Verkligheten visar att vindstyrkan är högre än prognosen angivit men resulterar ändå i behaglig paddling i strålande sol.
Vi anländer i lä bakom Sandöns västsida och framför oss utbreder sej en vidsträckt och inbjudande sandstrand. Flera av oss stannar upp och ligger helt stilla och bara njuter av stillheten och många känner nog att det här kommer att bli väldigt bra. Landstigning följer utan nedblötning, tack vare vänlig kamrat som drar upp mej på sanden.
Tälten reses och lunch intas. Flera av vännerna lagar avancerat käk. Inte jag. Kokar lite vatten på ett Mini-Trangia som aldrig använts tidigare, häller vattnet i en plastburk från Willys, väntar fem minuter och nu är en enkel pastarätt klar. Matlagning har aldrig varit min grej. Äter för att bli mätt. Flera i min omgivning här verkar ha helt annan inställning och jag önskar att jag var som dem.
En eftermiddagstur går åt nordväst, över Öbysjön längs fjärdens västsida. Jag får tillfälle att berätta om och visa min lilla burk som jag nog trodde att de flesta som paddlar i grupp använder. Den är diskret och oansenlig vid en första anblick och ser ut att kunna vara en liten burk för provtagning av en liten skvätt, men när man blåser upp den händer något mycket oväntat. Plötsligt rymmer den 1 liter. En demonstrationsuppblåsning av oanvänd pryl sker ute på fjärden och orsakar enorm muterhet som hörs vida omkring. När det värsta lagt sej tycker jag mej kunna se beundrande blickar riktade mot bekvämlighetsprylen som säger: en sån där måste jag skaffa! De säger inget, men jag förstår ju vad de tänker.
Kvällen tillbringas vid brasan med matlagning, grillning och samtal kring bl a derivator, integraler och trigonometri. Men även samtal om diverse tältmodellers olika förtjänster. Passar mej utmärkt som ska skaffa nytt tält framöver. Strandremsan erbjuder dessutom en förnämlig tältutsällning till min stora glädje.
Under måltiden funderar jag tyst om detta möjligen kan vara gourmetturen men den genomfördes ju för några veckor sedan. Jag grillar mina korvar och beundrar kamraternas matlagningskreativitet.
När mörkret omsluter oss och månen misslyckas med att bidra till något starkare sken berättar någon att i Gourmetturens mörker anslöt en vilt främmande person gruppen. Berättelsen hinner inte avslutas förrän vi kan se ett svagt ljus närma sej och plötsligt står en skäggig främling mitt bland oss. Det visar sej vara en ensampaddlare från Uppsala som slagit upp sitt tält en bit bortom vår lägerplats. Han får snart uppleva den generositet som folk från Vänliga Västerås erbjuder en ensam uppsalabo sugen på mat dryck och sällskap.
Natten blir kall men ingen i gruppen fryser. Fryser fast gör däremot en roderlina på en Trapper visar det sej, när vi packat ihop och nu sitter på vattnet och ska paddla åt sydväst. Vi rundar Lilla Gångborn och Göksnäset, fortsätter rakt västerut mot Tyttboområdet. Vädret är bästa tänkbara och erbjuder nästan vindstilla paddling. Landstigning sker nära Stadarna varefter några vandrar uppströms för att titta på forsarna. Därefter följer lunch. Några har återigen satsat stort. Jag häller kokande vatten i samma typ av burk som dagen innan, och sneglar samtidigt på andras läckerheter på bordet.
Nu återstår den sista paddeletappen. Den mot Östa, som blir den vackraste och skönaste. Spegelblank fjärd i strålande solsken. Strax innan vi når Ängsö och ska vika av söderut passeras den mycket speciella Tjuvholmen. Här möts fyra landskap, Dalarna, Gästrikland, Uppland och Västmanland på den lilla holmen som är 50 m lång och 20 m bred.
Resten av turen går till stor del under tystnad då vi njuter av de sista timmarna av en oktoberhelg som man sent kommer glömma.
Tacksamheten är stor till Maria som tipsade mej om havskajaksektionen, samt till mina nyfunna vänner.
Konstaterar att skridskoåkare och kajakpaddlare från Västerås sannerligen lever upp till epitetet – vänliga. Flera är ju dessutom dubbelanslutna till dessa bägge ytterst välorganiserade föreningar.
Så här hade vi det under Färnebofjärdsturen 2019. åtminstone som jag ser det.
Lennart Klaar
Färdledare: Maria Enebjörk, Jonas Kurkinen.
Övriga deltagare: Hans Abelsson, AnnaSofia Dellbrant, Andreas Eriksson, Ann-Margreth Hammar och Patrik Nedar.
——— Bilder av Lennart och Maria ————–
Här ser man de fyra landskapsgränserna som möts på den lilla Tjuvholmen som vi passerade. Dalarna, Gästrikland, Västmanland och Uppland.
