När vi i början på maj månad bestämde oss för att åka ner till en “prova på havskajak tisdag “ kunde vi inte i vår vildaste fantasi förutspå vilket äventyr vi fick vara med på senare under sommaren. Vi, dvs Wenche och Thomas Living, hade inte tidigare paddlat vare sig havskajak eller kanot men hade lusten att prova på och efter en eller två tisdagspaddlingar blev vi medlemmar i klubben. Vår tanke var att kunna vara med på någon av de enklare turer som klubben anordnar under sommaren men jobb och andra åtaganden gjorde att vi inte fick tiderna att passa ihop och den enda turen som passade med vårt schema var den kamrattur till ASKR (Artic Sea Kajak Race) som fanns med i programmet.
Efter att ha läst Peters loggbok från när han och några andra medlemmar var där 2008 så var vår bestämda slutsats att det inte var någonting för nybörjare, tre meters havsvågor långt ovanför polcirkeln lät väl tufft för några newbie. Men när vi på ASKR hemsida kunde läsa att det också anordnades en nybörjarkurs under veckan och inte bara s. k. Rambling så började nyfikenheten väckas och efter lite funderande så anmälde vi oss. Enligt kursbeskrivningen så skulle vi få lära oss grunderna inom havskajak som olika paddeltag, kamrat och egen räddning, paddling i “bölger” osv. och det lät ju bra. Vi skulle till skillnad från dom som “ramblade” bo hela veckan på Skipnes som är centrum för ASKR, det fanns möjlighet att hyra sängplatser där men vi bestämde oss för att tälta.
Nu har vare sig jag eller Wenche levt friluftsliv på många år så vår första utmaning var att ordna utrustning, i vår kalkyl ingick att det under veckan kunde vara 5-8 grader varmt, halv storm samt ösregn, fullt normala juli förhållanden för nord Norge enligt yr.no väderdata. Sista veckorna innan avfärd gick därför åt att gå igenom vilken utrustning vi behövde, tält, liggerunderlag, sovsäckar, torrdräkter, paddelkläder, underställ osv, tur att vi kunde låna en hel del av utrustningen för annars hade det blivit dyrt, sanslöst så mycket prylar man tycker sig behöva för att paddla och sova i tält i en vecka, visar sig nu när vi kommit hem att tre fjärdedelar av det vi släpade med oss ligger oanvänt…
Men fredagen den 18 juli så var bilen packad och kajakerna ordentligt surrade på taket. Första etappen gick till Byske där vi övernattade på den camping där Peter under sin Blå Band paddling förra året blivit inblåst några dagar. Nästa övernattning blev Björkliden, dvs vi valde att bo på campingen medan de andra valde att fricampa, vi kände att övergången till friluftsliv fick ske lite i etapper. På söndag eftermiddag så var vi äntligen efter en 160 mil bilresa framme vid Kråkberget där registreringen till vår kurs skedde. Visade sig att våra svenska bankkort inte fungerade i norska mobilterminaler men det var inga problem, det var bara att betala när vi kom hem.
Medan våra fem reskamrater som skulle “Rambla” började packa sina kajaker så hörde vi oss för om när vi kunde komma ut till Skipnes, visade sig att den stora båten som skulle transportera all utrustning planerade att lämna kajen vid Kråkberget omkring kl 21 och nu var klockan 15, oj det kändes som en lång tid att vänta men strax därefter så kom en av arrangörerna och säger att vi kan åka ut med en av de mindre följebåtarna så en halvtimme senare så står vi på kajen på Skipsneset. Det kändes som vi stod mitt i vykort, klarblå himmel vindstilla, pittoresk hamn omringad av spetsiga fjälltoppar, kunde inte börja bättre. Omkring kl 22 kommer den stora båten i strålande solsken, märkligt det här med midnattsol. med våra kajaker plus all annan utrustning som arrangörerna behövde för att genomföra ASKR.
Fick reda på att vi som skulle gå kursen skulle samlas kl 10 nästa morgon. Visar sig att vi är fyra deltagare på kursen, det är förutom oss Mona som aldrig suttit i en kajak men har på meritlistan att hon under juni månad cyklat “Norge på längs” samt Jorun, en tuff medelålders diakonissa från Bodö som köpt en kajak förra hösten och nu ville lära sig lite mer. Ledare för kursen var Roger, en oefterhärmlig hårding från nord Norge med en röst som passat i vilken action rulle som helst.
Första kursdagen tillbringade vi i en naturlig lagun som låg på andra sidan av den udde som Skipsneset ligger på. Den första uppgiften vi fick var att hasa oss upp från sittbrunnen och ta sig fram på kajaken för att pussa fören, kändes från början helt omöjligt men på något sätt lyckades vi alla med uppgiften och kom tillbaks till sittbrunnen utan att välta. Därefter blev det en hel massa paddelövningar med styrtag och kantningar på alla möjliga och omöjliga vis, blev en hel del badande. Efter en välbehövlig eftermiddagsrast så paddlade vi sedan iväg till Tinden för att hälsa på våra ramblande paddelkompisar, fick sedan en magisk paddling tillbaks till Skipsneset i midnattssol på ett helt vindstilla hav.
Andra kursdagen fick vi planera en egen dagstur, vi paddlade iväg till västra sidan av Sunderöya där det fanns en bra strand att ta middagsrast på. Roger berättade att det för fem år sedan hade strandat en Sillval? på stranden, ryggkotor och underkäke som låg kvar på stranden var gigantiska, han berättade även att det under två års tid efter att valen hade strandat varit omöjligt att besöka ön pga stanken när kadavret ruttnade. Därefter fick vi testa kajaksegling, Roger hade med sig ett litet hoppfällbart segel som man enkelt fäste i kajaken för att därefter kunna segla i undanvind, riktigt kul. På kvällen var det sedan räddningsövningar på programmet, går inte att komma ifrån att det känns lite läskigt att frivilligt kantra i norska havet, djupt mörkt och kallt, men samtidigt väldigt bra för självförtroendet att man kan rädda både sig själv som sin paddelkompis.
Tredje dagen stod det bölgepaddling på programmet, nu vart det inte så mycket vågor eftersom vädret fortsatt var helt strålande men lite dyning fanns det och vi fick testa på lite rockhopping, missade förstås att tajma en dyning och blev sittande uppe på en bränning men nästa våg spolade av mig. Med oss på den turen var även Siri en kollega till Roger. Hon visade sig vara en rollspecialist, gick som en propeller över havet, kändes som om hon var mer under än över vattenytan, imponerande. Vi paddlade därefter åter till stranden vid Tinden och fick själva testa att rolla, tycker själv att jag var riktigt bra på den första delen av rollen dvs att ligga upp och ner, det var däremot betydligt krångligare att komma på rätt köl igen, är väldigt tacksam att Roger stod i vattnet och vände på mig när luften började tryta. Därefter blev det välförtjänta Tinden våfflor med rabarberkompott och brunost samtidigt som en Lunnefågel kom på besök.På eftermiddagen nya rollövningar men tyvärr saknas fortfarande den där höftknycken som skall vara den stora hemligheten för att komma på rätt köl igen, får prova igen när vintersäsongens badhusövningar börjar.
På kvällen kom våra ramblande kompisar till Skipsneset så nu blev den tidigare tämligen folktomma kajen fylld av paddlare.
Torsdagen var avsatt som vilodag, vissa tog en landtur till Tinden medan jag hängde med på en tur till Anna på Vinje. Anna står staty på berget ovanför Skipsneset, hon var bosatt på Vinje på södra sidan Öska under slutet på 1800 talet. Med på turen dit var Astrid som var femte generations ättling till Anna. Hon berättade om det nästan ofattbart hårda liv som den tidens fiskefamiljer gick igenom. Anna fick tio barn och hon fick se fem av dom inklusive make kapsejsa och drukna under den mycket tuffa inseglingen från havet genom reven utanför Tindsöya. Nu var hennes hus renoverat och fungerade som ett litet museum.
Fredagen var det halvmaraton, den var planerad att gå utomskärs men en envis dimbank gjorde att banan blev flyttad inomskärs men det hindrade inte mig från att navigera lite fel vilket gjorde att Anna och jag körde några kilometer extra, drog visst med oss även den kvinnliga segraren i konkuransklassen på vår extrautflykt.
På kvällen var det stor baluns med prisutdelning och spontana uppträdanden. På lördag förmiddag stod vi inför veckans kanske största utmaning, skulle det vara möjligt att kunna packa ner all vår utrustning i kajakerna och själva paddla tillbaks till Kråkberget? Döm om våran förvåning när det helt plötsligt var tomt på stranden, väldans vad mycket grejer det går att stoppa ner i en kajak. Under paddlingen tillbaks mot Kråkberget kom de första mörka molnen och lagom när vi gått iland kom de första regnstänken vi känt på hela veckan. Sedan återstod en 160 mil lång hemresa, men det var det värt, känns som vi varit med på ett äventyr vi aldrig kunnat drömma om.
Här är bild på hela gruppen från Västerås Kanotförening.
F.v. Peter Sjödin, Sven-Erik Lingdén, Anna Lindstedt, Eva Dellemyr, Tina Klang, Wenche Living och längst bak författaren Thomas Living
