Redan på torsdagen åkte Jan och Birgitta norrut, medan två bilar med 6 kajaker på taken startade kl 06 på lördag morgon. I ena bilen åkte Peter, Christer och Sixten, och i den andra Magnus, Anders och Henrik.
Vi körde kustvägen upp till Luleå och sedan innåt landet förbi Kiruna, Abisko och först lite förbi Björkliden efter 130 mil stannade vi för att sätta upp tälten.
På söndag morgon var vi iväg redan vid åttatiden. Snart var vi inne i Norge och vägen blev kurvigare och brantare. Lagom till lunch efter totalt 160 mil var vi framme i Sortland och där blev det pizza.
Från Sortland till Skjellfjorden, startplatsen för ASKR, var det bara 18 km så vid 14-tiden kunde vi lasta av kajakerna. Här var det redan febril aktivitet och många funktionärer som höll på med förberedelser. Sju av oss från Västerås anmälde sig till kort ramble, medan Henrik valde lång ramble, vilket innebar en annan startplats.
Deltagare skulle anlända till startplatsen under hela kvällen så ASKR-ledningen tyckte det var bäst att alla som redan var klara tog sig ut till första nattlägret. Vid 16-tiden paddlade ett 20-tal kajaker iväg ut till ön Sandholmen med ledaren Lars Oven i spetsen. Med svaga vindar och härligt solsken kunde inte starten på ASKR vara bättre. Runt omkring reste sig mäktiga berg och toppar på över 600 meter. Precis som det låter fanns en fantastisk sandstrand på Sandholmen och plana gräsytor för tälten. Under kvällen kom grupp efter grupp med fler deltagare och till slut var vi omkring 85 deltagare i ca 75 kajaker ( det fanns således många K2:or).
Följebåten hade kört ut massor med ved och vi hjälpte till att bära 6-7 stora säckar med ved och trodde det skulle räcka till hela veckan, men inte då, det var bara för första kvällen. När brasan väl var igång kunde ledaren lägga på en hel säck i taget. Först vid midnatt var vi alla 85 samlade för en första genomgång då vi hälsades välkomna av vår mycket trevlige och kompetente ledare Lars.
På måndag morgon skulle vi starta kl 10 och eftersom det då var lågvatten fick vi bära ut våra kajaker en bra bit. Fyra personer med hjälp av packremmar kunde lätt lyfta även en fullastad kajak. På utsatt tid var vi svenskar ute på vattnet, men många andra hade ännu inte packat ihop tälten så det tog 45 minuter innan alla var klara för avfärd.
Vädret hade försämrats och låga moln seglade in mellan bergstopparna. Det blåste också från norr så det blev motvind när vi paddlade upp mot Skogsöya. En första ganska lång fikapaus blev det på Hjell-Sandöy. Därefter paddlade vi upp längs med Skogsöya för att ta jättelång lunchpaus i Sörsand-Vika. På den här stranden kunde vi varit flera hundra kajaker utan att det blivit fullt. Under rasten blev det riktigt kallt och rått. För att hålla värmen gick jag flera snabba och långa vändor fram och tillbaks längs den breda sandstranden. Andra hade satt upp sina tält som vindskydd och åter andra hade smarta ponchos att ta skydd bakom.
Då vi startade igen hade klockan hunnit bli 17, men vi lärde oss snart att här uppe med midnattssolen verkade alla ha förskjutit tiden. Lasse delade gruppen så att de som var pigga på en lite längre paddling fortsatte norrut runt Skogsöya, medan merparten vände söderut. En kille i en Prijon Kodiak hade monterat upp ett segel på kajaken och svepte lätt iväg. Vi andra paddlade i medvind tillbaks längs Skogsöya för att ta sig till nattlägret vid Lysvik inte långt från den vackra kyrkan på södra spetsen av Skogsöya. På vägen hit hade vi passerat ett fiskeläge med stora ställningar för att torka fisk, som kanske senare hamnar på julbordet som lutfisk. Vi gick iland framemot 19-tiden och det var en bra stund före de som kört runt norra Skogsöya och vi fick på så sätt bättre möjlighet att välja bra (eller åtminstone skapliga) tältplatser. Alla grejor började bli rejält blöta och det var inte precis torkväder. Totalt blev det 21 km paddling
Efter middag med Bullens Pilsnerkorv kröp jag tidigt till sängs för att försöka återhämta mig efter den långa bilresan med alltför lite sömn och natten innan då festen vid lägerelden bara hade börjat vid midnatt.
Starten på tisdagen hade bestämts till 11 (så ni kanske börjar förstå att de norska nattvanorna var ganska sena). På nytt var det ebb då vi skulle iväg och vi fick bära de lastade kajakerna genom en small passage för att komma ut på öppet vatten. Först 11.45 var alla ute på vattnet och vi kunde starta paddlingen ned mot sydväst. Vi passerade Sandholmen där vi hade lägerplats första natten och tog lunch på södra änden av Langöy. Idag klarade vi av lunchen på 1,5 timme och det var skönt för vädret var allt lite ruggigt. Själv använda jag torrdräkt med ett ullställ under, men under paddlingen blir man blöt innifrån istället så under pauser blir det kyligt.
Så vände vi norrut längs ostsidan på Dyröy och plötsligt hörde vi det välbekanta smattret av en helikopter. Den kom svepande över oss på bara 15 meters höjd, gjorde en tvär sväng och kom tillbaks i full fart. Det här var arbetskamrater till vår ledare Lars, som har till yrke att vara ytbärgare från helikopter.
När vi kom lite längre fram samlade Lars gruppen och för de som ville prova större vågor erbjöd han en tur på utsidan om Tinden, men starka varningar om att det var helt omöjligt att komma iland där på utsidan. Övriga skulle paddla söderut och runda Tinds Öy för att sedan gå upp till Tinden. Jan och Sixten tog den yttre turen och fick tydligen skapliga vågor. De fick även stifta bekantskap med den gamla havsörnen som hålls ute på Tinden.
Vi andra tog södra vägen och jag själv hade väl trott att vi skulle komma först till nattens lägerplats (fast jag visste ju inte var den skulle bli), men ack vad jag bedrog mig. De som tog yttre turen kom långt före oss och fick välja tältplats först vid det gamla fiskeläget på Tinden. Totalt blev det 22 km paddling.
Här på Tinden var ängen klippt och alldeles utmärkt för tälten – men det blev trångt. Inne i boningshuset hade frun i huset satt full fart på våffeljärnet och här fick vi den för oss ovanliga kombinationen våffla med rabarbersylt, jordgubbssylt samt en skiva getmesost (ni vet sån där brun hård ost). En våffla med kaffe kostade 40 norska kronor – och det smakade gudomligt! En extra bonus var att sitta ned i vardagsrummet medan öppna spisen spred värme och gemyt.
Gården hade förr varit en bas för fiskefartygen där de kunde tanka bränsle och handla matvaror. Butiken finns fortfarande kvar, men i nu i form av ett museum. Det fanns en mängd kuriosa på hyllorna, på kontoret och uppe på vinden. I taket hängde också en torkad torsk, som visar vindriktningen. Enligt mannen på gården kan man lita på den till 120% !
På onsdag morgon kom vi nog iväg lite efter 11 och planen för dagen var att gå norrut mot havet för att känna på vågorna. Till och från var vågorna ganska häftiga, men inga egentliga besvärligheter. Precis som all andra dagar fick vi se havsörn. Redan vid kl 14 anlände vi sedan till Skipnes (som norrmänen uttalar som Shipnes). Det här är en liten by med ett tiotal hus och så den stora bryggan med butik, ”restaurang”, duschar och toaletter. Det låg kajaker på varje ledig fläck. Totalt blev det 11 km paddling.
Så snart vi fått upp tälten och duschat blev det en öl i den kombinerade butiken och puben. På kvällen fanns det möjlighet att äta Bacalau. Enligt beskrivning bestod rätten av fiskekakor (som fiskbullar) i en gryta. För det skulle de ha 250 norska kronor, så vi tyckte nog att hemlagat på våra Trangiakök var mer prisvärt.
Ryktet började gå att Long Ramble hade varit tvungna att avbryta pga av det besvärliga vädret. De hade fått åka buss och ta kajakerna på lastbil förbi en utsatt passage. Det gjorde att de också blev försenade ut till Skipnes, men till slut kom de sjungades i en snygg V-formation. De hyllades av oss övriga från bryggorna. Vi sökte efter Henrik pland alla paddlare, men såg inte till honom. Efter kontroll med ledarna fick vi beskedet att Henrik vid omstarten valt att hämta bilen till vår gemensamma startplats för att ha den på rätt plats inför lördagen. Han kom istället ut på torsdagen.
Torsdagen blev en vilodag då några av oss vandrade över ön tillbaks till Tinden där vi tältade tidigare. På nytt blev det våfflor och kaffe på gården! Christer gjorde ett återbesök för att kolla om torsken visade rätt vindriktningen, men den fick allt en liten knuff innan Christer steg över tröskeln för att upprätthålla illusionen. Under vandringen såg vi mängder av orkideer och även hjortron, som snart skulle vara mogna.
Som avslutning på dagen fick vi se hur räddningshelikoptern kom och bärgade en person som kapsejsat i sin kajak.
På fredagen är det en avslutande kanotmaraton – både som del i kort och lång ramble samt som tävling för de som så önskar. Vi åtta svenskar beslöt hålla ihop och starten för oss som inte tävlade gick kl 9. De första 16 kilometerna var helt oskyddade ut mot norrsidan av Skogsöya och vågorna blev allt större ju längre ut vi kom. Redan från start hade vi bestämt vilka som skulle köra i par så att man slapp hålla reda på alla åtta. Alldeles innan vi kom fram till Skogsöyas norrspets kapsejsade Birgitta i 3-metersvågorna. Vi som låg lite framför hörde hur följebåtarnas motorer varvade upp, men innan de var framme hade Jan och Birgitta genomfört en perfekt kamraträddning och fortsatte därefter paddlingen som om inget hänt – imponerande!
Skogsöya gav oss lä på hela östra sidan och här passade vi på att gå iland och ta lunchrast. Då vi nått den södra änden av Skogsöya (vid kyrkan) blev det rejäl motvind under lång tid, men det var bara att bita ihop. Totalt efter 8 timmar hade vi slutfört våra 40,6 km och för att hylla dagens hjältar fick Birgitta och Jan paddla i ett första led in till målet Skipnes.
ASKR avslutades med middag på valbiff (någon annan har skrivit att norrmän tycks ha en bisarr lust att bjuda utlänningar på utrotningshotade djur!). En mängd priser delades ut och en kvinna som deltagit på nybörjarkursen hade turen att vinna en ny kajak.
Även om veckan var regnig och kall kände vi att vi fått ut något speciellt. Naturen häruppe är fantastisk och ASKR-ledarna är verkligen toppen. Även om paddlingen ibland var tuff var säkerheten hela tiden tryggad med följebåtar. Nog kommer vi tillbaks något annat år!
