Ängsö-tur med djur, 15 – 16 juni 2019

Med ymnigt grönskande flora, och en alldeles osannolikt rikhaltig fauna (kanske var det den närmast tropiskt dallrande värmen som lockade fram en del inslag som annars knappt är kända på dessa breddgrader – eller var det värmeslaget som målade upp dem för vår inre syn?).

Nio kajaker gled ut från vägs ände vid Skurusundet på sydligaste Ängsön, efter en rask lastning vid Kajakhuset lördag morgon. Redan på vägen sågs en räv, och från parkeringsplatsen före ilägg sågs kort en havsörn.. som vi valde att inte räkna med, då den bedömdes som en uppenbart turistskadad exhibitionist.

Färden gick till och runt Fagerön, som gjorde skäl för sitt namn, med vackra klippor och grönskande vikar och bukter. Här hade vi tänkt finna vild havsörn, men icke. Lunch på Norra holmen, med bad före och efter. Via Björkskär och Tallgås till Hallingen. Enligt tips gick vi söder om den, den vackrare sidan, som man inte alltid lär kunna bepaddla p g a ofta starka sydliga vindar.. Den delen av färden blev minnesvärd då den nu påminde om en ökenvandring; den lätta medvinden motsvarade precis det tempo vi höll, och svetten verkligen rann.. Upprepade stopp på vattnet för att dricka och för att svalkas av den då upphinnande lätta medbrisen – nära spegelblankt. Vackert men hett. Inga örnar.

Mot kvällen stor spänning – skulle vi verkligen få plats med åtta tält på den lilla kalven öster om Ringskär? Vi kollade för säkerhets skull in även Gisselholmen, möjlig men risig, och en liten spejargrupp rundade Bockskär – men Ringskär visade sig helt perfekt, åtminstone i rådande väder. Den mycket lätta brisen förmådde på detta låga, sparsamt bevuxna och vackra skär ändå hålla myggen borta. Alla badade friskt, många både 6 och 8 gånger – mot kvällen åter spegelblankt. Mellan ett par öar såg vi i kvällningen på distans också ett helt gäng simmande älgar – eller om det möjligen var kanadagäss. Ett korp-par uppvaktade oss under dagen, men inga örnar.

Söndagen såg vi att även Minsgrundet såg inbjudande ut att bo på, ett annat år, och lunch intogs på norra Granskär. Bad. Inga örnar.

Så rundades Tedarön, naturskyddsområde, där vi var glada att ha lite vatten mellan oss och ett gäng uroxar (möjligen lätt domesticerade och med inslag av SRB) med lömska blickar. HÄR seglade äntligen en prick upp i skyn, som vi gemensamt artbestämde till HAVSÖRN, och som hade godheten att ledsaga oss en god halvtimme! Möjligen tänkte den att de här färggranna långbåtarna kunde jaga upp en och annan fisk ur dyn, men fisken var nog alltför djupt sövd av hettan.. Dock hörde vi lite senare en gädda i vassen, som att döma av kraften i dess slag nog var minst 1 – 2 m. Det hade varit något för örnen.. (Sedermera har denna örn på telefotobilden av vänlig expertis reducerats till en ormvråk..)

På Tedarön dristade vi oss efter lunch och bad också till en strapatsrik expedition till fots mot öns inre, måttligt utforskade delar. Spår av urtida, utdöda civilisationer sågs. När vi kommit vilse i träskmarkerna påmindes vi om den goda levnadsregeln ”aldrig ge sig in i djungeln utan KOMPASSEN, MACHETEN och SJÖSTÖVLARNA”. För på denna ö, medan vi hade garden uppe mot alligatorer, stötte vi på både blodigel och fästing, för att inte tala om ett par små grodor – med en teckning som väldigt påminde om pilgiftgrodornas, som ju annars håller till främst i Amazonas! Någon form av troligtvis mycket aggressivt däggdjur med spetsigt huvud fanns också på vår väg och om vi tog det av daga så var det förvissa i rent självförsvar (det är ju naturreservat), och kraniet blev snabbt nog blottlagt av termiter och liknande (se foto!). Ett rött rovdjur, misstänkt likt en vanlig svensk räv sågs slinka iväg bland troll-träden, bl a ett nyss fällt träd, med fortfarande varma spår efter bäver-tänder.. Till sist hittade vi ändå ut, åter till kamraterna som vaktat baslägret och lagom börjat undrat om sjöräddningen eller ”missing people” skulle vara rätt instans att kontakta.

Efter kompassgång över Oxfjärden kom vi rakt på det stilla vackra Nässundet, och åter över Grisfjärden till upptaget, efter dryga 30 km skön högsommarpaddling.

Som någon av deltagarna sa, när det stabila högtrycket tydligt etablerat sig: ”i brist på väder som samtalsämne fick vi istället diskutera den rika faunan”. Och då har vi ovan ändå inte nämnt häger, fiskgjuse och ett hundratal nässelfjärilar (nog ett rätt sorgligt tecken på störning i ekosystemen) samt en jättelik flamingo och en flock visenter på hemvägen.

Lars B