Starten gick på eftermiddagen på fredagen från klubbhuset vid Björnöbron och vi tog en långsam start med fika på en strand på Björnön. Vid packning av kajaken fick vi det hjälpsamma tipset att ha fikat längst fram i kajaken, för att ha lättåtkomligt vid stopp. Vad vi inte visste är att Ballerina kladdkaka lätt smälter under paddling, men vi nafsade glatt i oss den smälta smeten för att sedan bege oss ut på fjärden för några rederliga vågor. Paddlingsledaren Pontus verkade lite orolig när han lurat ut förstagångspaddlarna Anna och Viktor, men det gick galant (om vi får säga det själva) och vi tog oss fram till Aggarön och lärde oss till och med att hålla lite formationer vid de mer trafikerade lederna.
Väl på plats på Aggarön slog vi upp tältet och började bereda middag, med grillad korv att stoppa i våra tunnbrödrullar. Middagen intogs på en klippa som vette mot solnedgången och det enda som hade kunnat toppat denna kväll hade varit att ha lite medhavd öl. Med vandringsbakgrund i bagaget förstod vi inte att kajakövernattning inte har samma volym- och viktbegränsingar. Vi har lärt oss till nästa gång att öl finns det alltid plats för i en kajak! Därtill har vi lärt oss att en mörk julikväll kan lysa upp hela närskogen av en fin brasa på näver. Regi och applåder bör riktas till veden som förmultnat och lämnat generösa näverlämningar efter sig samt den eminenta eldaren Andreas. Kudos!
För att utforska Aggarön tog vi en liten promenad, där vi fann trenne grävlingar som tumlade runt på stigen samt dovhjort ute på en äng. Efter övernattningen i tält samt i brummande vindskydd, tog vi en gemensam utflykt till Aggaröns självhushållande fik för att införskaffa glass. Vi lärde oss också att Aggarön en gång i tiden har försörjt Västerås med äpplen och andra frukter. Vi tycker den traditionen borde återinrättas, så att vi kan äta Västerås-äpplen!
Lördagens paddling blev något kortare än planerat, eftersom det blåste på i östlig riktning och försvårade planen att runda Ridön. Istället spanade vi in några lugnare partier kring skärgården vid Ridön, där lunch intogs och senare fika på en fin strand med eftermiddagsdopp. Pontus hann också springa upp på Norrskär och skriva våra namn i boken, som sig bör enligt Pontus. Vid detta laget var gruppen småtrött och vi begav oss tillbaka till kanotföreningens lokal där vi raskt plockade ihop våra tillhörigheter för att avsluta helgpaddlingen kring 19 tiden och vinka adjö till resterande gruppen som upplöstes i spridda skurar.
Sort tack för en trevlig helg till alla som var med och berikade vår förstagångstur med Västerås kanotförening!