Redan klockan 6 på lördag morgon lastade vi kajakerna på bilarna vid kanothuset och satte kosan mot sydost. Allt var lugnt och fridfullt när vi anlände till Studsviks brygga, men innan vi hann sjösätta hade ytterligare bort emot 20 kanotister anlänt. Området är verkligen populärt – och det finns många goda anledningar till det!
Eftersom vi varit uppe sedan 5-tiden gick vi iland på Krampö redan efter 30 minuter för en förmiddagsfika med smörgås. Plötsligt upptäckte Johan en massa svarta prickar på handen – det var fästingar! Efter det fick vi alla en släng av fästingnoja, men det glömdes så snart vi kom ner i kajakerna igen.
Visst hade vi förstått att det blåste en hel del idag, men Lasse gjorde oss plötsligt uppmärksammade på en jättehög vattenpelare som slog rakt upp någon sjömil bort. Det var havets krafter, som gjorde sig påminda. Vi snirklade mellan de vackra små öarna alldeles sydost om Krampö. Men till slut fanns det ingen återvändo – vi kom fram till öppet hav. Två-metersvågorna fräste på topparna och havet var fullt av skumränder vilket bör motsvara 10-12 m/s.
Vi gav oss ut rakt mot vinden några hundra meter för att sedan surfa tillbaks. Om man paddlade med full kraft nedför vågen kunde man få upp en häpnadsväckande fart. Men bara en kort stund, sedan reste sig snart en vågkam mitt under kajaken som gjorde att både för och akter hängde i luften. Vi försökte fotografera några actionbilder, men det är svårt ifrån kanoten. Dels är händerna upptagna med paddeln, dels blir resultatet inte så bra (man ser inte heller våghöjden på bilderna).
De här övningarna höll oss sysselsatta ända tills det var dags för en sen lunch. Vi gled in i en skyddad vik på Klovskär. Sedan vi vilat på maten beslöt vi oss för att slå upp tälten eftersom vi ändå inte kunde komma så långt med tanke på blåsten. Det blev ytterligare en tur för att utforska närområdet. I en vik längre in låg några stora motorbåtar förtöjda utan några uppenbara ambitioner att ge sig i kast med havets makter. Det verkade bara vara kajaker som var på sjön denna dag – och det var flera grupper som höll till i ögruppen.
Under kvällen svängde vinden en aning och ökade i styrka. Min kajak som låg långt uppe på klipporna vräktes plötsligt upp och ned – dess egen tyngd räckte inte för att den skulle ligga still. Tältväggarna smattrade hela natten så att sömnen blev lidande. Eftersom jag hade ett annat åtagande på söndag förmiddag packade jag ihop min utrustning tidigt och gav mig iväg tillbaks till Studsvik medan övriga i gänget verkade ha sovmorgon.
Deltagare: Lars Pettersson, Marie Barklind Pettersson, Johan Bertilsson, Henrik Ortman, Magnus Törnqvist, Peter Sjödin
/Peter Sjödin