Medvind. Motvind. Spegelblanka vikar. Öppen horisont. Solnedgång. Murkna broar.
Närkontakt med havsörn. Ett och annat bad. Och en plötslig vind som ville välta allt.
Så kan man kort sammanfatta 3-dagarsturen i Östergötlands norra skärgård. Men en så magisk tur är värd en lite utförligare beskrivning.
Redo för start. I bakgrunden laddas för bröllop. Inte långt till utskärgården och öppet hav.
Dag 1. Redan vid iläggsplatsen, sandstranden vid Sköldviks vandrarhem strax söder om Arkösund, ser man ut över den öppna Östersjön. Efter att ha laddat med lunch satte vi av österut mot de yttersta skären. När vi passerat Östra Kopparholmen vek vi av mot sydost med en behaglig vind i ryggen. Vi snirklade oss fram mellan kala klippor och slipade berghällar, noga med att undvika de fågelskyddade områdena. I början av färden såg vi några segelbåtar, sedan hade vi, och fåglarna, havet för oss själva.
Paddelvattnen var nya för alla i gruppen, men väl förberedda ledare lotsade oss fram till lämpliga lägerplatser. Efter att ha gått på utsidan om Dromhals gick färden västerut, förbi Filiputt, mot Skogböte.
På egen risk. Broarna mellan öarna norr om Skogsböte är i behov av en smula omsorg.
Längst norrut på Skogböte slog vi upp våra tält på klipporna på två separata öar, förbundna med en bro som sett bättre dagar. Vi lyckades ta oss över den tillräckligt många gånger för att äta middag, med kvällssol, och frukost, med morgonsol, tillsammans. Efter att ha utforskat omgivningarna, som visade sig bjuda på ännu fler fallfärdiga broar till ytterligare små öar och en lite märklig festlokal med bastu och dass (hurra!), kröp vi in i våra tält och somnade till diskodunk från en bröllopsfest i Arkösund.
Dag 2 hade vinden vänt och vi fick ta i lite mer på vägen ner mot Missjö naturreservat. Också nu kunde vi gå ganska långt ut; de många små öarna och kobbarna gjorde vattnet som mest lite krusigt. Vid lunchstoppet på Entose uppmättes vattentemperaturen, med hjälp av flytande hittegods, till 13,1°C. Det räckte för bad – tyckte en av oss.
Ingen återvändo. Staffan gör en volt ner i det inte alltför varma vattnet.
Vidare mot sydväst och Örholmarna, där vi försökte ta oss igenom några smala passager som fanns på kartan, men verkligheten såg annorlunda ut. Efter några försök lyckades vi ändå vända norrut och sikta mot nästa lägerplats. Nu, närmare fastland, mötte vi fler båtar och på håll såg vi några kanotister, som kanske utgått från Tyrislöt.
Lovande passage. Men Florence, Andreas och Marit tvingas vända.
Prognosen lovade ostliga vindar till natten och morgondagen, så vi sökte oss till en skyddad hamn på västsidan av Styrsö (ja, men inte utanför Göteborg och inte heller i Blekinge). Middag i kvällssol fick vi förstås också.
Snart middag. Andreas tält närmast vattnet – innan vinden ville annat.
När vinden mojnat, och vi satt och njöt middagsmätta, såg vi en säl simma förbi. Så nära idyll man kan komma. Men så helt plötsligt tog vinden fart från öster och vi var inte så skyddade som vi trott.
Temperaturen sjönk hastigt, tröjor åkte på, lösa pinaler samlades ihop. Och Andreas tält höll sånär på att blåsa till havs. Ett snabbt infångande och flytt in bakom tall räddade situationen.
Dag 3 hade vi alltså ostlig vind, rätt påtaglig. Vi smög, nåja, på västra sidan om de bebyggda öarna Horvelsö och Aspöja. Efter en lite blåsig passage gick vi i land på Lånjöudden och laddade med lunch inför avslutningsetappen som också den gick över öppnare vatten. Vinden hade vridit något åt sydost så vi slutade som vi börjat: med vinden i ryggen. En riktigt härlig medvindstur med andra ord!
Annat att minnas från turen: gnistrande klart vatten, diskreta orkidéer, en havsörn som lyfte precis framför oss, wow, och en fantastisk övärld med tusentals kobbar och skär. Och så trevligt sällskap och proffsiga ledare, förstås.
Vi som paddlade var Andreas, Florence, Marit och Staffan, och vi paddlade ungefär 50 km under de tre dagarna. Skrev gjorde Marit. Andreas och Staffan tog nästan alla bilder.