Minst tolfte året i rad som vi har en gourmettur till Nothusudden vid Långvattnet.

 

En bävers vittnesmål

Jaha ja, då var det dags igen. Ett helt gäng från Västerås kanotförening kommer plaskande och ska ha bästa lägerplatsen. Man får lurka i vassen så länge. 

De tycks verkligen gilla det här, för de kommer tidigare och tidigare varje år. Nu hade de skickat halva gänget som förtrupp för att paxa vindskyddet ett par nätter i förväg. Själva paxandet varade alltså dubbelt så länge som hajken. De borde bygga en egen hydda här.

Det märks att de trivs med varandra! De pratar på och hjälps åt med grejer, munhuggs lite trivsamt. De la verkligen manken till att få de där två nybörjarna att trivas. För att vara en kanotklubb verkar de vara ganska ointresserade av att paddla och väldigt intresserade av att ha det trevligt tillsammans. Västerås trivselklubb ska jag börja kalla dem istället.

Och sådana sjuka mängder mat och dryck de kånkade ner till vindskyddet! Himmel och pannkaka! Det är som en annan skulle dra ner två hektar lövskog till vinterförråden. När det var dags för brakmiddagen blev det full fart på dem, det hackades och fixades så det stod härliga till. I takt med att mörkret föll och flaskorna tömdes kände jag mig mer och mer säker på att de inte skulle lägga märke till mig, så jag smög fram och smakade på räkcocktailen, rödingen med kantareller och den utmärkta café de paris-såsen, oxfilén med de wokade grönsakerna och ginon. Nästan lika gott som alblad. När Västerås trivselklubb somnat så svansplaskade jag till några polare som kom och tog för sig av resterna.

Morgonen efter var de mer stillsamma. Dimman drev vackert över vattnet när de drog igång sina brusande kök, malde sitt kaffe och kokade sin gröt. Jag hörde nog att det talades om att bada där på nattkröken, och jag var på plats för ett morgondopp men inte fick jag något sällskap inte. Hoppas de skärper till sig till nästa år. 

När de drog iväg med något mindre fullastade kajaker så nickade jag från mitt gömsle i snåren, tackade för middagen och sällskapet och önskade dem välkomna åter nästa höst.

Skribent: Sigrid Renklint

———————– Bilder från Sigrid, Peter Ö och Peter S ————————–