Väl framme vid startplatsen vid Europaskolan hittade jag en grupp likasinnade med väldigt varierande farkoster, allt från de välkända sjövärdiga pråmarna från Västervik till en två personers faltkajak, till och med en trampkajak hade smugit sig in i sällskapet. Sen var det bara att lasta av och packa kajaken för det som komma skulle.
Start- och sjösättningsplatsen kan inte bli mycket bättre än så här utan att man bygger en egen kaj. Hela gatan har en lång trätrottoar med småbryggor i lämplig höjd och vid själva startplatsen finns ett litet hus med ren och städad offentlig toalett och en samlingsrum.
Efter avprickning fick vi våra nummerlappar och strax innan start fick vi den sista nya informationen som skulle hålla oss på rätt köl.
Och så var det dags för sjösättning av de 36 ekipagen som kom till start. Även sjöräddningen hade lagt en lämplig övning i samma farvatten som loppet.
Lite försenad gick så starten och vi tog oss ner runt sydspetsen på Tosterön. Racekajakerna försvann ganska snabbt ur sikte och vi andra tog oss fram i ett något makligare tempo. Men va nu? Där kom racekajakerna igen, dom hade navigerat fel direkt och tog en längre väg än de flesta andra. Efter målgång visade det sig att dom hade paddlat nästan 3km längre än nån annan. En rejäl mara räcker tydligen inte, tufft gäng det där.
Vid Bispgrund och mot Högholmen fanns dom största navigeringsutmaningarna då det gällde att träffa små kanaler som gick genom vassruggarna och dessutom komma ihåg att svänga norrut för att inte behöva köra tre mil extra runt Oknön. Att det dessutom låg en envis motvind som garanterat överskred from 3m/s som progonsen lovat gjorde det inte lättare.
Vid Oknöbadet fanns första möjligheten till rast vilket en del utnyttjade. Valde själv att gå till nästa rastplats eftersom det inte gått mer än två timmar. Resan gick alltså vidare upp på norrsidan av Märsön och nästan genast fick vi vågor som studsade mot den branta bergsidan och gjorde sjön riktigt krabb. Fick första skymten av Hjulstabron genom regnet men det var fortfarande 4km kvar innan det målet var nått.
Efter en halv stund och lite till kom jag så fram till andra rastplatsen och valde att gå i land där för lite närande påsmat och för att sträcka på benen efter dryga tre timmar i sittbrunnen. Under tiden gick en hel del vidare utan att rasta och tappade ganska många placeringar där.
Tillbaka i kajaken var det så dags för de överfarter man uppmärksammat under genomgången innan start. Säbyviken var den första på ca 2½km och direkt på den kom Gisselfjärden på knappa 5km. Eftersom vi hade relativt svaga östliga vindar beredde dom inget problem men det tar en stund så pannbenet fick lite välbehövlig träning.
Pannbesträningen kom till nytta direkt för när man rundade hörnet söder om Gubben syntes Strängnäsbron genom diset, 6½km bort. Nu var det ändå skyddade vatten så den ostliga vinden kom inte åt att riva upp några vågor, och tur var det för nu berjade det kännas att man paddlat en stund.
Hade sett en röd rygg framför mig ända sen Gisselfjärden, och ryggen kom lite närmare hela tiden men det var först vid Strängnäsbron som jag började tro på att det skulle gå att komma ifatt den paddlaren. Nu var det ca 3km kvar och försökte jobba på och 400m från mål efter gamla Strängnäsbron kunde jag passera den röda ryggen och korsa mållinjen några sekunder innan.
Efter att på stela ben tagit mig upp, bytt om och packat ihop var blev det väntans tider fram till den mycket välförsedda prisutdelningen men priser från sponsorerna Intersport, Paddla för livet, Point 65 och Petrus Kajak. Då prisutdelningen var avklarad lovade arrangörerna Johan och Louise att det skulle bli en ny mara nästa år, förhoppningsvis då utan regn. Mer gynnsamma vindar än i år går knappast att få.
Till slut måste bara två bragder uppmärksammas. Vinnarna som tog sig runt banan på 5:08 trots att dom paddlade 3km längre än oss andra och herremannen som kämpade sig runt i en mycket stabil plastig 12 fotare som sköt hela sjön framför sig. Nästa år är det säkert fler från klubben som tar sig an utmaningen.
Ben Strengell